Ja, jag vet dödskallen är ett stenhårt betyg som betyder att den här plattan är fullkomligt värdelös i mina öron. Gudarna skall veta att den (dödskallen) inte dammas av lättvindigt, men när något är så vansinnigt könlöst, bakteriefritt och beräknande som New Radicals, då måste den bara fram och jobba.
Tänk INXS och du har en musikalisk profil snarlik New Radicals. Deras musik är nämligen precis så maximalt osvängig, teknologsterilt producerad och blodfattigt framförd som de låtar den gamla arenakalkonen brukade plåga oss med. INXS smala lycka byggde ju främst på två grundbultar.
Dels hade de en frontman som motsvarade dåtidens rådande sexideal, med allt vad det innebar av klumpiga designerskinnjackor, våta hårlockar och kokainplufsiga bringor och dels var ju, tragiskt nog, inte svängiga låtar en grundförutsättning för framgång vid tiden för INXS topposition.
Ser man då till det faktum att beppehattsprydde Gregg Alexander, mannen som är New Radicals, mest påminner om den felande länken mellan Olle Sarri och Billy Corgan förstår ni att han knappast lär bli de Elle-läsande kvinnornas våta rockrebell på samma sätt som Hutchence var. Betänker man dessutom att ribban faktiskt har höjts även för sörjig, könlös mainstream-rock så fattar ni att de med största säkerhet heller inte kommer att slå. Vilket är helt på sin plats sett till hur erbarmeligt trist detta är.
Skivbolag:
Artist:
