John Mateo och Eddie Matos tredje album på den allt mer förutsägbara etiketten Glasgow Undeground inleds i boogietempo. Låten heter [I]Can't Live Like This[/I] och det är en fantastisk uppdatering av sen 80-talssoul och garage, med rå basgång, lekfulla keyboards och subtil vokalsampling. Sedan puttrar det på som vanligt. New York-duon Mateo & Matos har gjort housemusik i mer än tio år, och det hörs. De vet vad de gör, och det är både bra och dåligt. I jämförelse med det mesta av den urtvättade house Glasgow Underground släppt på sistone, känns ju Mateo & Matos i alla fall autentiska.
Men till skillnad från deras råa och svängiga släpp på [I]Henry Street[/I] och [I]Nervous,[/I] så envisas de här med att hålla tempot lågt och ljudbilden välpolerad. Skivan känns väldigt mycket som den första timmen på en klubb där det snart kommer att börja hända saker.
Det är avvaktande disco, och det känns det inte riktigt som att jag har tid med det längre. De borde hålla sin house snabb och rå i stället.
När Mateo & Matos är bra är det inte för att de kan göra själfull, upplyftande och discospetsad deep house - det finns ju andra som gör sådan musik betydligt bättre. De är istället bra när deras musik känns exakt som att åka taxi långt ner på andra avenyn efter att ha grävt gammal Nu Groove i de dammiga backarna på Vinylmania.
[I]Many Shades of Mateo & Matos[/I] är kanske ljudet av New York i dag, men inte i morgon.
Skivbolag:
Artist:
