Det är något oväntat fängslande med norska Mall Girls sound. Det är progressiv indierock med diverse popiga och subtila jazzinslag, där allt kommer samman i ett virrvarr av trummor och gitarriff. Spännande och något oväntat utan att vara särskilt nyskapande eller att man blir golvad. Oslo-gruppen levererar en härlig och musikaliskt trygg platta med sin nya Pure Love.
En snabb blick över låtlistan och titlar som Inzane, Glu myself 2 u och Emo Shred skickar varningssignaler direkt om att ”aj, aj, detta kommer vara svart och svårt”. Men svart och svårt skulle jag säga att det är det sista det är. I stället är det förvånansvärt lättsmält, varmt och trevligt.
Gruppens musikalitet är överlägsen många liknande band i genren och det nio-spåriga albumet känns helhjärtat och genuint. Många gånger kan man som lyssnare inte låta bli att ryckas med i låtarnas instrumentala stycken. Dynamiskt jobbar Mall Girl med både det stora och det lilla. Från finstämda stråkar till elektroniska explosioner. Albumet balanserar på gränsen mellan avante garde och mainstream vilket också ger det en känsla av tidlöshet. Det låter väldigt 2024, men kunde lika gärna släpps två decennier sedan. Båda låter lika givet.
Pure Love känns som ett självklart släpp för Mall Girl. Gruppen har hittat sitt sound och de gör det självsäkert och genuint. Om Sverige har popmusiken och Finland har sin dödsmetall, så kanske Norge kan få vara ansiktet utåt för indierock? Man trillar visserligen inte av stolen, men nog vickar den till ibland.
