Arvikafestivalen sommaren 1995. På stora scenen gör de amerikanskaångestrockarna Tool en minnesvärd och sensationellt stark spelning. Ipubliken står Peter Dolving, expressiv sångare i hardcorebandet Mary BeatsJane från Göteborg. Han betraktar konserten allt annat än ointresserat; deflesta textraderna verkar memorerade och att han trivs med vad han hör stårutom allt tvivel. Lite otippat, faktiskt. Svärtan och de ödsligt uppbyggdalåtarna som oftast når sin absoluta topp strax efter refrängerna hos Toolfanns inte hos MBJ. Då. Deras debut bjöd habil, relativt standardiseradhardcore. Tusen gånger bättre än svenska kollegor som Landlords och LostSouls, fast å andra sidan: fanns det något band som inte var bättre än detvå skivbolagsprodukterna? Efter att ha lyssnat igenom Locust ett 20-talgånger förstår man att Tool har betytt mycket för MBJ. Flera spår påplattan är extremt influerade av nyss nämnda band. Hade det inte varit förderas särart hade man kunnat vifta bort det hela, men det funkar inte här.Att andra låtar känns oerhört mycket Kyuss gör liksom inte saken bättretrots att ångesten står som spön i backen och det svänger som satan. Det äromöjligt att inte tänka på originalen. Tillägger jag att plattan dessutomär mixad av Tools hovmixare Sylvia Massy torde det framstå som glasklartvarför betyget stannar vid acceptabelt.
Skivbolag:
Artist:
