Visserligen har Sonic Youth skämt bort oss med en aldrig sinande ström skivor fulla av stundtals typiskt Sonic Youth-avantgardistiskt NYC-rock och stundtals helt oförutsägbara experiment. Men den störtflod av releaser som kommit att bli följden av bandets kollaps gick ändå inte att förutse, och är nära nog omöjlig att överblicka. Efter Thurston Moores och Kim Gordons respektive smalare projekt fortsätter Lee Ranaldo den mer rättframma distrockväg han gav sig in på med Between the Times and the Tides förra året. Det låter som college-rocken brukade låta precis innan grunge, och med ett låtmaterial ännu vassare än i fjol placerar sig Lee Ranaldo jämsides med sin lika revitaliserade gamle kollega Bob Mould i täten för den distade men en aning åldrade alternativocken.
