Language Electric

12:20 24 May 2000
Det är fascinerande hur många amerikanska soul- och jazzartister som fått sitt genombrott först då de övergett hemlandet för England. I London är ju klimatet för soul, jazz, funk och reggae helt annorluda än i USA. Dels är utbudet betydligt mindre, dels råder det en annan, lite mer öppensinnad syn på blandningen av musikgenrer. Nu när acid jazz-scenen döttut och återuppstått minst ett halvdussin gånger kan artisterna som utgjorde scenen luta sig tilbaka och börja göra den musik de verkligen vill göra, utan att behvöa oroa sig för hur musiken ska bli mottagen. Det som är bra, den musik som gått vidare från acid jazz, blir på ett naturligt sätt mer uppskattad. Jhelisa Anderson tillhör gräddan av den engelska soulscenen. Hon började karriären som gästsångerska i Soul Family Sensation och Shamen och solodebuterade 1995. Hennes nya album, Language Electric är ett stegframåt, mot en djärvare mer experimentell vokaljazz. Hon vågar plocka sinainfluenser ur ett bredare spektrum, allt från gamla jazzvokalissor som Billie Holliday och Sarah Vaughan, via 70-talets rare grooves och experimentella jazz, till modern trip hop, ambient och nutida, mer snarlikasångerskor som Cassandra Wilson och Jhelisas syster Carleen Anderson (föredetta Young Disciples). Skivan känns tyvärr lite strukturlös. Det skulle behövas ett par lättsamma soulmelodier för att lätta upp den sävliga, lätt vemodiga jazzstämningen. Det är i de stråkarrangerade soulballaderna, som Feeling That Feeling, som Jhelisa visar sin fulla potential.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner