En fördel med att vara den sista rap-legenden är att man inte behöver rimma. Det räcker med att vara tillräckligt rolig. Allt eftersom fansen vant sig vid att "Kool" Keith Thorntons skivor dyker upp under schizoida alias som Dr Octagon och Black Elvis, har längtan efter fullängdare från Kool Keiths övriga lovande alter egon (i synnerhet Fly Ricky The Wine Taster och superhjälten Clean Man) vuxit sig allt större. Mot alla förväntningar släpper Kool Keith därför [I]Matthew[/I], som rätt och slätt baseras på hans mellannamn. Skivan kommer ungefär samtidigt som debuten från Kool Keiths och Ice Ts supergrupp Analog Brothers.
[I]Matthew[/I] går i samma stil som Kool Keiths två album från förra året, [I]First Come, First Served[/I] och [I]Black Elvis/Lost In Space[/I]. Det innebär att Kool Keith själv producerar sina klagobasar och nydanande hiphop-rytmer med en del hjälp från Kut Masta Kurt. Rap-texterna är Kool Keiths vanliga vinnande betraktelser av processerna i rap-musikindustrin, hela vägen uppifrån styrelserummet i Columbia Records skyskrapa ända ner till kön utanför The Roxy. Så länge det finns hiphop-releasefester med gurksnittar och A&R-människor med uppkavlade jeans, kommer det alltid finnas utrymme för ett par skivor till med Kool Keith.
På [I]Matthew[/I] märks hans excellens bäst i makligt aggressiva [I]Back Stage Pass[/I] och uppjagat repetitiva [I]I Don't Believe You[/I]. Vinylasketer: var noga med att inte missa den mest relevanta låten, CD-upplagans bonusspår [I]Test Press[/I], genom att köpa den separat på tolva.Skivbolag:
Artist:
