När jag var tjugo och kunde rabbla Sarah Records-släpp, gillade indieklubbar och janglig pop hade detta utan tvekan varit ett av mina favoritband. De nämner själva influenser som Belle and Sebastian och The Smiths och jag skulle vilja addera The Ladybug Transistors, Pants Yell! och tidiga Acid House Kings. Om skivans första halva är trallig popglädje är de återstående tio låtarna sorgsna indieballader, som ett omedvetet konceptalbum. Ingenting är egentligen dåligt, det känns bara så hemskt daterat. Alla pandor där ute, jag ger den här till er.
Skivbolag:
Artist:
