King Creosote – Astronaut Meets Appleman

Skotten Kenny Anderson alias King Creosote är lite av en van Gogh-musiker. Trots att han gjort över fyrtio album, utan att riktigt få sitt stora genombrott, fortsätter han att ge ut skiva efter skiva. Bäst gick det kanske för Mercury Prize-nominerade Diamond Mine, albumsamarbetet med Jon Hopkins, medan hans soloprojekt främst är ganska snäll lofi-folkpop för de hängivna. Anderson sjunger med sin känsliga, väna, välvilliga och lätt plågade röst, kompad av akustisk gitarr och mjuka stråkar och det är absolut mysigt och vackert, men lite för harmlöst. Han borde prova att addera lite kontrasterande ljudeffekter i still med japanska arkadspel eller något annat artificiellt – och då tänker jag inte på det läskigt samplade barnet i Peter Rabbit Tea – det hade gett lite välbehövlig udd åt allt det fina.