Kelis

17:29 3 Nov 2001
Kelis förra skiva kändes rolig ett tag för att det var första gången man hörde en hel skiva som Neptunes producerat. Det var då man fattade att deras sound skulle ta över hela världen. Men ganska snart vaknade man och insåg att hennes regnbågsfärgade nervsammanbrott till frisyr hade fastnat långt ner i halsen. Den skulle liksom inte vara där. Den skulle vara så långt bort ifrån mig som möjligt. Kelis tvåa [I]Wanderland[/I] är sur r'n'b för Hultsfredsfestivalen. Som bäst har hon det bästa av Neptunes grossistfunk bakom sig, som sämst bara några tunga rockriff. Det stora problemet är att Kelis verkar ha hittat på alla melodier på vägen från hårfrisören till studion. No Doubt kommer ändå att anteckna. Lenny Kravitz kommer att inspireras. Neneh Cherry kommer att gnälla över att hon minsann gjorde det här redan för fem år sedan. Men det lät inte bra då och det låter inte bra nu. Det här är skivan som får NERDs [I]In Search of...[/I] att låta väldigt mycket sämre. Den flummiga och anspråksfulla popplattan Neptunes släppte under namnet NERD i somras balanserade hela tiden på gränsen för vad som gör cool svart rock. I Kelis händer blir samma musik regntung istället för solig, den blir tjockskallig istället för smart. På sommarens Busta Rhymes-singel sjöng Kelis "Busta, what it is right now" om och om igen. Det är det bästa hon gjort sedan hon sjöng refrängen på Ol' Dirty Bastards [I]Got Your Money[/I]. Det är i ungefär så stora doser jag tror världen klarar av henne.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner