Det pratas om Kelis som futuristisk. Så lättlurad man kan vara. Sånger om rymden, crazy hårfärg och lite Missy-beats gör ingen futuristisk i dag. Vi pratar år 2000 nu. Detta är rymdåldern. Vi behöver inte ens vara futuristiska längre.
Kelis är bara en 20-årig Harlemflicka som sminkar sina ögonbryn rosa och - när allt stämmer - sjunger som en liten gudinna. Hon har dessutom gjort ett säkert och kul debutalbum. Pharrel Williams och Chad Hugo, som tillsammans bildar The Neptunes, har skrivit och producerat allt material på [I]Kaleidoscope.[/I] De fixar perfekta trumljud (stundvis lite som de i D'Angelos superlåt [I]Devil's Pie[/I]), verkar barnsligt förtjusta i dataspels-ljud och fascinationen för rymden, som de väl i och för sig delar med större delen av hiphopvärlden, är enorm. [I]Good Stuff[/I] är, med sitt simpla beat, tamburin och monotona basgång en absolut favorit. Även singeln [I]Caught Out There,[/I] ytterligare en i raden av de där göra-upp-med-sin-lögnaktige-pojkvän-låtarna, är på sina ställen suverän (även om jag gärna hoppat över det enerverande gastandet i refrängen). [I]Mars[/I] är, med gastande refräng, lysande.
Kelis röst är i de långsammare låtarna en gudagåva. När hon tar i och försöker rocka blir det inte alltid lika bra. Inte heller när hon lämnar över mikrofonen till någon av sina gästartister. Mellansnacket kunde man som vanligt skippat och hur skivomslaget ser ut ska vi inte tala om. Det borde överlag varit mer Kelis röst och mindre av allt det andra runt omkring på den här skivan. Kelis är tuff, jag hejar på henne.
Skivbolag:
Artist:
