Freinds debut-EP från förra året var mer kul än bra. Med sin påtagliga garagekänsla och primitva ljudmatta var det omöjligt att inte avfärda den som ett blodfattigt och alltför blekt försök att låta som Jon Spencer Blues Explosion. Visst, skräpigt retrosväng är oftast halvkul men här brast det väl mycket i såväl låtmaterial som framförande. Desto roligare då att Friends har sett till att utvecklas när de nu fullängdsdebuterar. De har blivit ett bättre band och låtarna känns definitivt både mer genomarbetade och svängiga. Att bandet slängt de allra mest uppenbara skränambitionerna på sophögen till förmån för en mer melodibaserad version känns som ett klockrent drag. Ambitionen att spela smutsig och lagom klumpig rock'n'roll med tydliga spår av 50- och 60-tal är dock intakt, och att de behärskar genren råder det inga tvivel om. Vad man kan efterlysa är låtar som sticker ut och skakar om på allvar. Plattan saknar en självklar låt att återvända till eller spela upp när man skall påminna sig själv eller övertyga en bekant om att Freinds är ett helt grymt band. Vet inte om det beror på produktionen, som emellanåt känns väl snäll. Misstänker dock att det som kan upplevas som lite slätstruket här drabbar dig rejält när du ser dem live.
Skivbolag:
Artist:
