Tekniskt sett är det nog en demo snarare än en skiva; nästan helt baserad på Emil Ödlings röst, en akustisk gitarr och ett kvidande munspel. Men precis som med Mark Eitzels senaste soloutgåva fungerar det fantastiskt bra ändå, faktiskt ännu bättre än på debutalbumet i höstas, tack vare en handfull enastående vackra melodier. Ödlings röst är på väg att spricka i alla kanter när han sjunger om små mirakel och stora missförstånd, men på något sätt ökar det bara trovärdigheten. Och så är jag alltid barnsligt förtjust i album där en av låtarna ([I]Homing Tones[/I], som också skulle kunna kallas [I]Harvest Moon, pt 2[/I]) heter samma sak som förra albumet gjorde, på klassiskt Nomads-manér...
Skivbolag:
Artist:
