PopulSrmusiken stOr infsr sitt fsrsta sekel- och millennieskifte och i sista minuten har sjSlvsmkan fOtt en handfull kommersiella fanbSrare i form av gnyende bombastiker som The Verve och Radiohead. Goldie sppnar sitt album med ett 60-minutersspOr som ingen fsrstOr nOgonting av, en film om ett skepp som fsrliser slOr alla kassarekord och hemma i Sverige gsr Kent fortfarande, ett halvOr efter senaste och mest pretentissa plattan [I]Isola[/I], succ? pO [I]Tracks[/I]-listan.
?ndO kan man inte, trots att alla vill komma ut ur garderoben med sina pretentioner, tala om nOgon egentlig fin de si_cle-rsrelse i de breda lagren av de unga konstformerna. FsrrSn nu.[I]This Is Hardcore[/I] Sr troligen en av de viktigaste skivorna hittills det hSr decenniet. Jag hade absolut inte rSknat med att det skulle vara Jarvis Cocker som skulle gsra det hittills mest fullSndade fsrssket att definiera en ny tids dekadens. Jag har nOgra skivor som kSnns lika mycket, eller kanske mer, som Morrisseys tvO klassiska album [I]Maladjusted[/I] och [I]Vauxhall & I[/I], men hur jag Sn vrider och vSnder pO det Sr milstolpe-kSnslan betydligt distinktare hos [I]This Is Hardcore[/I]. Det kan vara nyhetens behag, men jag tror inte det.
Efter succ?n med den fsrvisso intelligenta men i jSmfsrelse tunna [I]Different Class[/I] hade nOgot mer publikfriande ambitioner kSnts naturligt - jag Sr svertygad om att de skulle kunna gsra en lika framgOngsrik singel som [I]Common People[/I] eller [I]Disco 2000[/I] igen, om de ville. Men i ett England dSr de stora namnen gOr pO tomgOng eller spelas ssnder, bestSmde sig Jarvis istSllet fsr att knSppa de penibla brsderna Gallagher, den ssmnige Tom Yorke och kanske framfsr allt den [I]nOgot[/I] begrSnsade Richard Ashcroft pO nSsan, med en fantastisk platta.[I]This Is Hardcore[/I] Sr inget avantgardistiskt eller sSrskilt svOrfattat verk, Sven om det stSller en del krav pO sin lyssnare.
Trots att Pulp levererar klassisk pop, kSnns det som att upphovsmSnnen brutit ssnder de matematiska formler enligt vilka man gsr pop och sedan limmat ihop allt igen pO kSnn, helt efter eget huvud. [I]A Little Soul[/I], [I]Dishes[/I], [I]The Fear[/I], [I]This Is Hardcore[/I], [I]The Day After the Revolution[/I] och [I]Sylvia[/I] - hSlften av spOren - har arrangemang som jag fortfarande inte hittar i helt och fullt, men som alla kSnns praktiskt taget fullSndade. Det lOter som en sverdrift och det Sr det kanske ocksO, men jag inbillar mig att exempelvis [I]Dishes[/I] och [I]A Little Soul[/I] Sr tvO av de poplOtar jag letat efter, de som sSger allt i de mest perfekta harmonierna. Det kSnns lite konstigt om det Sr sO - att Jarvis, Candida och de andra i Pulp, har gjort lOtar som Sr lika viktiga som [I]Caroline, No[/I] (Colin Blunstone), [I]No Face, No Name, No Number[/I] (Traffic), [I]Fruit Tree[/I] (Nick Drake) eller [I]Wide To Receive[/I] (Morrissey). Pulp har alltid varit vSrda all respekt, men aldrig varit i nSrheten av de stsrsta. VSlkomn, tror jag.
PO [I]This Is Hardcore[/I] finns tolv lOtar och tolv texter. NSr jag lSser om Jarvis och hsr hans texter kSnns det som om han inte lSngre vet vart han ska - det han vann och bevisade med [I]Different Class[/I], betalar han tillbaka nu i vilsenhet. NOgonstans finns det kSrlek, nOgonstans finns nSsta steg, men var fOr Jarvis sina kickar nu?[I]This Is Hardcore[/I] ger inget svar, ingen riktning. Det Sr alldeles utmSrkt. [I]Det[/I] Sr hardcore. I slutet av Orhundradet.Skivbolag:
Artist:
