Mer Lasse Holm än så här blir det inte. Hellacopters kunde ha varit husband i [I]Sikta mot stärnorna[/I].
Varje gång Lasse Holm öppnar dörren ut från sitt kontor - och entrén fylls med rök kommer de fem medlemmarna i Hellacopters nedför trappan som en perfekt kopia av Heartbreakers. Eller Dictators. Eller Stooges. Vilket band än Lasse Holm föreslår från CBGB:s-eran så kan Hellacopters imitera dem perfekt.
Att lyssna på ett band som Hellacopters kan därför kännas lite konstigt. Det är som att se rockabillyjapaner dansa i Yoyogi-parken i Tokyo. Eller som att spela fotboll på plastgräs. Man kliver in på planen med viss skepsis är det verkligen lika bra som på riktigt? men redan efter det första inlägget från Nicke Andersson har man glömt sådana invändningar.
Man har glömt omvärlden överhuvudtaget. För det är bara det här, det som händer på plan precis just nu, som betyder något. Och just nu är Hellacopters tveklöst det bästa laget som är kvar i turneringen.
[I]Grande Rock[/I] , deras tredje album, är som en förverkligad pojkdröm. Ett album konstruerat precis så som man bara kunde fantisera om i mitten på 70-talet. Inga temposänkningar, inga löjliga ballader, inga långa solon, inga döda punkter överhuvudtaget.
I stället fyrar man av alla nyårsraketerna samtidigt. Elva stenhårda rocklåtar (tolv på vinyl) med gitarriff så ilskna att de kan bita ihjäl en knähund. Tänk dig [I]Raw Power[/I] med elva [I]Search & Destroy[/I]. Eller [I]L.A.M.F[/I] med elva [I]Born To Lose[/I]. Hellacopters gör för Johnny Thunders vad lärljungarna gjorde för Jesus. Sprider budskapet vidare till kommande generationer.
Skivbolag:
Artist:
