Inte sedan Pet Shop Boys Can you forgive her? har jag så totalt omvärderat en låt som jag gjort med Cardigans Lovefool. Det som vid första lyssningarna bara föreföll som en banal, irriterande kitschig yta växtesnabbt till en klockren, klassisk popsingel. Egentligen ganska typiskt Cardigans. Förvånansvärt många tror fortfarande att det bara är sval cocktailpop för väluppfostrade japaner, men om ni tillhör dem så låna First band on the moon ett öra och ni inser snart attunder ytan döljer sig ett ohyggligt begåvat popband, med attacker giftigare än hela svenska boxningslandslaget och bröderna Klitjko tillsammans. Inte minst gäller det texterna. Tidigare kanske inte deras starkaste sida, men med det här albumet intar Nina Persson och i viss mån Magnus Sveningsson plötsligt en särställning som text författare bland de svenska popexportörerna. Konkurrensen må inte vara mördande, men ändå: deras blandning av skir naivitet och knivskarp klarsyn är helt oemotståndlig, isynnerhet när den ställs mot oskuldsfulla Bacharach-fasader och poparrangemang lika avigt eleganta som en gång hos Orange Juice, AztecCamera och Prefab Sprout . "I've been your sister, been your mistress. Baby I was your whore. Who can ask me for more?" sjunger Nina Persson i Been it, för att snabbt glida över i en sockersöt godnattvals om hjärtekrossandets mekanismer. Och så rullar det på, via repeat-knappen några gånger på denljuvliga Step on me, tills man inser att Lovefool inte ens är ett av de trebästa spåren. Att de gör ännu en Black Sabbath cover, en oortodox version av Iron man, ären kul liten fotnot. Men rubrikerna klarar de utmärkt på egen hand. Ett stort litet album.Skivbolag:
Artist:
