Det finns två problem med [I]Extended Revelation[/I]. Det ena är titlarna (albumtiteln är bara början). Det andra är att de låter som de heter. Missförstå mig inte: att kliva bort från den mest bombastiska rocken på debuten tror jag är väldigt klokt gjort - och ingen hade blivit gladare än jag om Ebbot & co hade låtit sitt intergalaktiska rymdskepp landa någonstans mellan 13th Floor Elevators [I]Easter Everywhere[/I] och Spiritualizeds [I]Ladies And Gentlemen, We Are Floating In Space[/I], i ett sant sinnesvidgande utbrott.
Men det gör de inte. Det finns ansatser till spänning och dynamik, men jag blir aldrig överväldigad, bara frustrerad. Dels av att det denna gång finns så lite humor och galna glimtar, dels av att arrangemangen är så snälla - på gränsen till mesiga. När de gör låtarna live finns det tyngd och aggressivitet, men på skiva har tripparna både hängslen och livrem och blir i sina svagaste stunder mer Tears For Fears än Roky Erickson; från Konsum snarare än från Kosmos.
Det finns - självklart - enstaka bra låtar. Eller i varje fall låtar som fungerar bättre. Då är de emellertid, i väldigt hög grad, rena fortsättningar på [I]Welcome to the Infant Freebase[/I], antingen genom att fortsätta odla Kinks-fåran, ([I]Interstellar bla bla[/I], [I]Jehovah Sunrise[/I]), eller genom att fortsätta längs en mer Oasis-präglad väg ([I]Impacts & Egos[/I]).
Men några "extended revelations"? Nej, inte för fem öre. Det här är ett [I]fegt[/I] album - och årets största svenska besvikelse.
Skivbolag:
Artist:
