Karl Bartos var medlem i Kraftwerk. Kanske inte en av de mest betydelsefulla medlemmarna vad gäller själva skapandet av musiken, men som del av ett band som musikaliskt betytt mer än något annat band i sin genre, har Karl Bartos en självklar plats i musikhistorien. Det är därför tråkigt och snudd på obegripligt att det kan låta så här tjugo år senare när någon ur gruppen ger sig på att göra solokarriär.Electric Music innehåller tolv låtar med extremt klyschiga texter ackompanjerat av en uddlös och utsmetad gitarr- och synthmassa. En skiva som inte har några av de kvalitéer som Kraftwerk hade, och dessvärre inte några andra utöver det heller. Det är märkligt att Karl Bartos inte ens verkar inspireras av Kraftwerk.Han inspireras istället av de som inspireras av Kraftwerk. Och i försöket att låta som Pet Shop Boys, New Order eller Depeche Mode slutar det med att han låter som ett urvattnat och trött Bee Gees eller ett Modern Talking utan hits. Electric Music låter som den var inspelad 1988 i stället för 1998. Faktum är att skivan antagligen inte hade varit bra då heller, det påtagliga80-talssoundet till trots.Legendariske Smiths-gitarristen Johnny Marr är tackad i konvolutet. Man frågar sig vad han har bidragit med till Bartos skapelse. Kanske ett uppmuntrande ord på vägen.
Skivbolag:
Artist:
