Wu-Tang Clans ande genomsyrar hela Doris, från de dissonanta produktionerna och den refränglösa strukturen, till sista låtens sampling av obskyra The Magictones I've Changed (som för ett par år sedan användes av Raekwon på Only Built for Cuban Linx II) och gästspelet från RZA.
Earl själv har haft en brokig väg fram till sin storbolagsdebut. I takt med att strålkastarljuset riktades mot Tyler, The Creator, Frank Ocean och resten av Odd Future ryktades det om att han försvunnit. Något år senare listade den amerikanska hiphoppublikationen Complex ut att han befunnit sig på Stillahavsön Samoa, dit hans mamma skickat honom för att hålla honom utanför trubbel. I fjol återvände han till USA, började spela in <I>Doris<P> och hans otraditionella uppväxt har fungerat som utmärkt inspiration. Blott 19 år är han redan en utomordentligt skicklig rappare och proppar varje låt full av tungvrickande rimmönster och avancerade dubbelmeningar och ju mer personlig han är (Chum och Burgundy), desto bättre blir resultatet.
Men till skillnad från Wu-Tang, som i sitt esse inte bara är aggressivt och mörkt utan även energiskt, präglas Doris av en sömnighet. Earl rappar med en nästan uttråkad röst och beatsen, som rör sig från innovativa till oinspirerade, är för enformiga. Både musikaliskt och textmässigt kräver Doris flera lyssningar innan guldklimparna blir synliga. Det kan vara en positiv eller negativ egenskap beroende på ens eget humör.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2013.
