Trots att jag absolut inte betraktar mig själv som en globetrotter tror jag mig veta tillräckligt mycket om världen för att kunna påstå att få länder tillverkar lika idiotiska och infernaliskt svår öppnade förpackningar som USA.
För att kunna placera Dr Octagons debutskiva på skivtallriken måste man riva upp ett kardborrband, dra ut en pappask ur en alldels förtrång plastförpackning, ägna tio, femton minuter åt att pressa ut själva skivasken ur papp förpackningen och till slut bända upp skivasken så att alla piggar som håller CD-skivan på plats bryts av. Det är dock värt alltbesvär. Dr Octagon är nämligen det bästa som hänt den amerikanska västkusten på länge.
Med hjälp av två av Kaliforniens bästa och mest nyskapande produenter, DJQ-Bert och DJ Shadow (sistnämnde har släppt ett knippe briljanta,atmosfäriska hiphop-tolvor på Mo'Wax) hittar Dr Octagon ett sound som känns häpnadsväckande modernt. Bäst är de lugnare, funkigare spåren där han antingen låter som The Pharcyde på toppenhumör eller som skivbolags kollegorna Black alicious.
Däremot kan man ha en hel delinvändningar mot texterna. Flera av låtarna på skivan är vulgära på ett pinsamt pubertalt sätt och i många av freestyle-sessionerna snackar han bara ren bullshit. Men även om man inte uppskattar Dr Octagons humor och sexanspeglingar har han tveklöst gjort ett bitvis briljant hiphop-album.Lyssna bara på Bach-samplingen i I got to tell you eller på den utomordentligt funkiga Bear witness som låter som ett enda långt Bar-Kaysbreak. Hiphop för nästa år, eller något.
Skivbolag:
Artist:
