Dödens Dal - På natten, ovan molnen

Bandnamn och titlar kan verka skrämmande, men Henrik Von Euler och Richard Jäverling är långtifrån några effektsökande splattermusiker. Med På natten, ovan molnen fullbordar de istället sin trilogi av djupaste, mest allvarsamma och vackraste elektroniska vemod. Någonstans blir deras instrumentaler rent orkestrala, som i Öppen sjö, och i Nattvaka är stämningarna nästan för tyngande. Men här finns också luftigare och lättare stunder. Vägs ände har som många andra av skivans och hela trilogins musikstycken en ödesmättad titel, men med sin lugna och stabila rytm bakom dova basslingor och mjuka synthmelodier blir det djupt sorgesamma till slut snarare milt tröstande än skrämmande, mer som en varsam och ödmjuk påminnelse om att du är dödlig än ett hot.