Is This Desire?

16:06 25 May 2000
Rockvärlden är full av färdigpaketerade koncept. Du kan bli en "Instant Rebel" lika lätt som du fixar "Instant Coffee". Läderbyxor, spår av sprutmärken, mätarna på rött, solglasögon. Tillsätt sedan bara vätska och - vips! - du hyllas som en subversiv kraft. Trots att du egentligen inte gjort någonting som inte tusen andra gjort tidigare blir du automatisk applåderad och avundad som en rockräv som minsann inte går att tämja. En varg på jakt efter sin flock. PJ Harvey använder sig av den färdiga formeln för "stark och innerlig" musik. I denna lilla påse ingår följande: utmärglat ansikte, avhållsamhet från alltför folkliga medier, låttitlar med orden "wind" och "electric", Nick Caves telefonnummer samt en oförlöst längtan till amerikansk obygd. Känner du detta albums vilda kompromisslöshet? Känner du det starka och innerliga framförandet? Jag älskade PJ Harveys debutalbum [I]Dry.[/I] Hon lät som en beläst engelsk tjej som kastat skoluniformen, spottat ut tuggummit och sedan med en elektrisk gitarr i handen kanaliserande tjugo års leda från en uppväxt i en liten skitstad. Medan [I]Sheela-Na-Gig,[/I] hennes alltjämt bästa låt, verkligen lät engelsk i alla bemärkelser, har PJ Harvey sedan dess bara blivit mer och mer amerikansk. Hon försöker låta som om hon irrar runt i väldiga ökenlandskap. Hon sjunger om att hon står och stirrar på öde floder. Hon sjunger om desperata främlingar - ni vet, sådana där typiskt amerikanska filmgestalter som plötsligt börjar mörda och supa och bli allmänt otrevliga - och alltihop är naturligtvis, yep, you guessed it, starkt och innerligt. Mycket riktigt kan man också likna slutresultatet vid romaner av Flannery O'Connor och filmer av John Huston, två av hennes förmodade inspirationskällor, men det blir allt svårare att se spår av den där skoluniformen. Det känns helt enkelt som PJ Harvey numera gör PJ Harvey-musik. Det känns som om hon hellre vill vara Patti Smith (några låtar på [I]Is This Desire?[/I] låter nästan parodiskt mycket [I]Horses[/I]) snarare än att försöka tillföra något eget. Därmed framstår PJ Harveys nya album bara som en ovanligt kraftfull gäspning.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner