Anastasis, som betyder återfödelse på grekiska, är en på flera sätt väl vald titel på det första gemensamma album Brendan Perry och Lisa Gerrard har gjort på 16 år. Inte bara är en återförening av ett de band som definierade - och definierades av - etiketten 4AD i mitten av 80-talet. Det är också pånyttfödd musik, snarare än de gamla låtkadaver som så många andra återförenade band släpar runt på. Inte så att Dead Can Dance skulle ha tappat något i de dova stämningar de förmedlar jämfört med då. Tvärtom, faktiskt. När de nu inkorporerar rejäla stycken musik från Grekland, mellanöstern och Nordafrika fångar de samma musa som en gång generationskamraterna Cocteau Twins och sena Japan. Ibland riskerar det att slå över i hippieflum, men med nyfikenhet och öppenhet omfamnar de samtidigt modern teknik, och det gör att musiken i högsta grad låter 2012 snarare än nostalgi.
