Chuck E Weiss

Patrik Forshage 22:10 6 Feb 2002
Visst hjälper det att ha vänner i höga positioner. Chuck E Weiss har under åren hängt med Lightnin' Hopkins och Tom Waits, blivit ombesjungen av Ricki Lee Jones och startat rockbar med Johnny Depp. Sånt skapar ryktbarhet. Men du Eye-N'I, hoppas inte för mycket. För att lyckas i musiken räcker det inte med inflytelserika polare, du måste komplettera med talang och personlighet. Chuck E Weiss har de varorna i överflöd, vilket mer än väl kompenserar bristen på ambition och produktivitet. [I]Old Souls & Wolf Tickets[/I] är uppföljaren till två år gamla [I]Extremely Cool[/I] -- hans första skiva på nästan tjugo år. Han har prioriterat att supa med celebriteter i Los Angeles, och det bär hans röst tydliga spår av. Chuck E Weiss har inte ens märkt att digital teknik tagit över stora delar av inspelningsbranschen. Han fortsätter att spela sprucken och krackelerad boogie woogie, Tennesseehymner, Don Van Vliet-blues och nattklubbsjazz med halvakustiska gitarrer, loja tenorsaxofoner och dämpade tromboner som försöker tränga sig igenom dimman av piano, cigarettrök och ståbas. När han inkluderar en Professor Longhair-osande duett med Willie Dixon inspelad 1970 bryter den inte av alls. Texterna befolkas av [I]Sneaky Jesus[/I] (uttalat Jayzuz, förstås) och Count Basie, och till och med Tom Traubert dyker upp vid Chuck E Weiss bardisk. Det är inte enda gången Tom Waits ande svävar över skivan, han får ett direkt svar på sin gamla [I]I Wish I Was In New Orleans[/I] i avslutande [I]Dixieland Funeral[/I]. [I]Old Souls & Wolf Tickets[/I] är gjord för att sippa länge på tillsammans med en kraftig bourbon. Men räkna inte med påfyllning inom överskådlig tid, Chuck E Weiss är mannen som gör vad som faller honom in.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner