Det är nästan omöjligt att se på Charles Bradley utan medlidande i blick. Han är så kvalitetsmässigt fin, men så tidsmässigt off. Det enda rättmätiga vore om han fått sin storhetstid tillsammans med hans generations giganter, som Otis Redding, Wilson Pickett, David Ruffin. Nu ville Gud annorlunda. I dessa Searching for Sugarman-tider är det poppis med soulskatter som vaskas fram. Enda skillnaden är att Charles Bradley fortfarande lever kvar, ibland mer eller mindre begravd, av 60-talets storhet i sin musik.
Skivbolag:
Artist:
