Visst trodde vi allmänt att konstellationen med Salla och Masse Salazar tillsammans med delar av Mando Diao var av högst tillfällig karaktär. Men ett drygt halvår efter vårens album kommer de tillbaka med en ambitiös EP som är ännu vassare än albumet. Huvudnumret är mäktiga Smash Dem Brains In, som i Linton Kwesi Johnsons ursprungliga version från slutet av 70-talet hette Fight Dem Back. Då handlade den om britternas fascistiska National Front, och vem den handlar om i en era av riksdagsmän som med järnrör i händerna tar sig rätten att sortera människor på gatan är inte svårt att förstå. Även om originalets tunga Dennis Bovell-reggae är ersatt av hårda elektrorytmer så är ursinnet intakt i Caligolas version (liksom antydningar till samma patois som hos Linton Kwesi Johnson, vilket är förståeligt men inte desto mindre kul). Från samma era och genre hämtar de Fun Boy Three-inspirerade Head Home Boy, som dock bleknar i jämförelse med skivans mest angelägna låt.
Annars ger inramningen med klubbspår, ren disco, soulballad och tät elektrorock förstås ett spretigt intryck, men det bekymrar inte Caligola. Snarare tvärtom, eftersom smart gränsöverskridande och attraktiva genreexperiment är deras själva avsikt. Och eftersom de konsekvent både engagerar och överraskar lär de inte ha svårt att rekrytera lärljungar från alla bandmedlemmars respektive läger.
Möjligen kommer inte Caligolas Resurrection ge lika djupa och långvariga avtryck som den där omtalade återståndelsen för 2000 år sedan. Men även de har akut aktuella frågor att diskutera, och vi kan tro och hoppas att det dröjer innan det är dags för deras himmelsfärd.
