Den i särklass äckligaste tribute-skivan på sistone är hiphop- och r'n'b-skivan tillägnad Phil Collins. Den är fullkomligt bisarr. Denne halvfigur som en gång, i ett av Dagens Nyheters påpassligt belysta citat, uttryckt en anmärkningsvärt hånfull överlägsenhet för all musik som kan etiketteras hiphop, skulle plötsligt håva in ännu mer pengar på hör och häpna, en hiphop-skiva - en skiva av människor vars musik han mest av allt verkar förakta. Jag blev förstås hemskt besviken, och har ännu till denna dag inte förmått komplettera min Genesis-samling.
Över till Boz Scaggs, en annan hiphop-hjälte med vitt skinn. Med förflutet i Steve Miller Band och solo på soulstrapatser med låten [I]Lowdown[/I] i 70-talets mitt, är hans fåniga namn ett givet inslag även i de mest kräsna soulsamlingar. [I]Lowdown[/I] åtnjuter även blygsam status som b-boy-tema, och har bland annat samplats av Leaders of the New School. Skivan som Boz Scaggs harvat ihop till 2001 är inte direkt irriterande olyssningsbar, bara den plattaste adult contemporary blues-pannkaka jag någonsin tvingats recensera.
Skivbolag:
Artist:
