Att lyssna noga på en skiva är som att förstora en bild tills rastret framträder. Till slut kan man själv välja om den är svart eller vit. Såvida den inte är kompakt grå, förstås. Som Monicas platta. Det här är varken dåligt eller bra. Det är bara kontrastlöst och substanslöst. Tråkigt. Ett album som kommer att göra succé på världens dagishem. Det perfekta alternativet till ljud när man slackerkollar på Ricki Lake. Eller åtminstone lika lätt att stänga av. Och nej, det är inte okej att göra en Bryan Adams-cover i år heller.
Skivbolag:
Artist:
