Being There

11:19 25 May 2000
Jeff Tweedy har varit en av de starkaste kandidaterna tillepitetet 90-talets Gram Parsons, med åren i Uncle Tupelo, hobbybandetGolden Smog och med Wilco, som var med på min lista över 1995 års tio bästaalbum. Med det här fascinerande albumet - en dubbel-CD! - lägger han ribbanännu högre än så.Den vemodiga, vackra folkrocken finns kvar och är oerhört elegant förädlad,men den fungerar ändå mest som en hemmabas för gruppens expeditioner längsden amerikanska musikkartan. De irrar en aning, utan entydigkompassriktning, men gör en rad fantastiska nedslag, som får mig att ivrigtrota fram gamla album med The Band, John Phillips, Randy Newman och LittleFeat. I Outta Mind (Outta Sight) har de till och med hittat en outforskadplätt i det land där Brian Wilson är kung - och den smärtsamt vackra TheLonely 1 för inte bara textmässigt tankarna till Kurt Cobain; den låterockså precis så som jag föreställt mig att ett soloalbum med honom skullekunna ha gjort.Allt är inte lika starkt - och det ligger nära till hands att be om enhårdare redigering, ner till en enkel-CD. Men utan ett stort format, däräven de udda fåglarna kan få sin lilla vrå, är det inte alls säkert att deens hade spelat in ljuvliga bagateller som bastardjazzen I Got You (at theEnd of the Century), den violinförstärkta Replacements-boogien Dreamer inMy Dreams och det rena Exile on Main St.-öset i Monday.Tidigare har jag alltid tyckt att Jeff Tweedys största tillgång varit atthan sjungit i samma tonart som han pratat, såväl bildligt som bokstavligt.Han har lyft vardagen till en högre nivå, såsom riktigt bra vänner kangöra.Här visar han att han också är en musikalisk trollkarl. Och vad gör det dåom han missar ett och annat trick?
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner