Den i musiksammanhang något retliga insikten "men vad fan, det därhade ju jag kunnat göra!" är otroligt underskattad. Jag kan lyssna påMahler, Jan Johansson eller Traffic och tycka att det är fantastiskt, menberöringen är en annan när man efter två genomlyssningar kan spela helaplattan på gitarr och ändå finna att man känner. Nu är jag en något fördålig gitarrist för att Carpet People ska få mig att känna så, men sättetde framför sin musik på - fragmentariskt, känsligt och inpressionistiskt,samt att sångaren Anders Hellman de facto är rätt kass, gör mig rättlycklig.
Det finns två sätt att sjunga kasst på: som Hellman, eller uselt. Han låterförkyld, sjuk, desillusionerad och som världens sköraste kille. Och hansröst är inte ens Carpet Peoples största tillgång, nej, det är de känsligaarrangemangen och de löst hållna sångerna som är storheten.Sedan debuten har de förstärkts med Emil Ödling (vars alter ego heter WardJ Little), vilket medfört stiligare gitarrer med varianter jag trodde attalla glömt (jag tror killen använder en e-bow!). Jag vet inte om det berorpå Ödling eller inte, men produktionen är betydligt mer nyanserad - stråkarär ju som bekant alltid rätt. Debuten Volley U Make var enslighet, Assemble& Plug är stillsamhet när den är som bäst.Skivbolag:
Artist:
