Anna

Finns det någon i Sverige, oavsett generation, som inte känner till Anna Book? Lever den människan som inte kan nynna hennes stora genombrott, schlagerplågan ABC? Och har det undgått någon att pappan till hennes dotter Felicia heter Memhet?Nej, det verkar osannolikt. Och detta trots att hon faktiskt inte harsläppt en endaste skiva på tio år. Men nu är det dags för en comeback,signerad Dr Albans producent Ari Lehtonen. Soundet är väl ungefär som väntat: glättig soulpop med refränger som ofrivilligt limmas fast på tungan och låter som...ja, det mesta i den här genren. Och har gjort de senaste 10 åren. Heaven kunde varit en låt som Stock, Aiken & Waterman pulade ihop under ett neonfärgat 80-tal. Även andrasingeln, My love, kunde ha tillhört ett annat årtionde. Det är först i Champagne som musiken plötsligt tar enen vändning och ljudbilden blir tjockare och antar en mörkare ton. Det är den bästa låten, men texten är för bedrövlig och Annas röst, som i och försig har mognat avsevärt (kanske inte så märkligt) passar inte riktigt in i detta sammanhang.Den här är en skiva som dessvärre inte tillför något nytt utan bara följeren redan väl upptrampad stig, eller snarare en redan väl uppkörd motorväg.Och det mest anmärkningsvärda är faktiskt att en av låtarna heter Abc. Omdetta är ironi, nostalgi eller bara ett sinnessjukt sammanträffande är intelätt att veta. Texten, en banal kärlekshistoria, avslöjar på intet sätt hurdet ligger till, men man kan ju bara hoppas på det förstnämnda.