I en lokal på Davidshallsgatan, där det under åren har huserat en rad mer eller mindre lyckade restauranger, finner du Akropolis. Som namnet skvallrar om är det en grekisk restaurang med allt som hör därtill. Ur högtalarna strömmar Zorba på en trivsam volym, det står levande ljus på borden, på väggarna hänger käcka tavlor med motiv från just Akropolis och en sävlig äldre man utgör serveringspersonalen. Han är inte snabb, han ler inte ofta, men i kombination med den goda servicen han erbjuder är han helt perfekt i sin roll. Tyvärr är maten vi beställer långt ifrån perfekt.
Delikatesstallriken som vi äter till förrätt, med blandade specialiteter som halloumi, tzatziki och vinbladsdolmar, är inte vad vi hoppas på. Det är för oljigt och delar av grönsalladen smakar lätt av mögel. Den klassiska tzatzikin är dock härligt fet och vitlöken är tydlig utan att dominera.
Varmrätterna är väl tilltagna men de stora portionerna hjälper inte till att lyfta helhetsintrycket. Då har vi ändå beställt skenbart säkra kort som bifteki (oxbiffar med tomatsås och tzatziki), lammkotletter och calamares. De båda kötträtterna är torra, dåligt kryddade och det känns som att det inte är helt nylagade utan snarare uppvärmda portioner som ligger på våra tallrikar. Bläckfisken är en liten ljusglimt med sin fina konsistens – emellertid är det bisarrt att servera den med Rhode Island-dressing.
Efter de två rätterna bestämmer vi oss för att hoppa över efterrätten och nöjer oss med lite kaffe. Servitören tycker tydligen att vi ändå förtjänat något gott och bjuder på en söt liten mannagrynsdessert. Oväntat och faktiskt riktigt gott, synd bara att den serverades med för söt grädde som troligtvis kom direkt från en sprayburk.
