Det finns all anledning att vara skeptisk inför [I]Adore[/I] -- det har trots allt gått fem år sedan Pumpkins gjorde det där albumet, [I]Siamese Dream[/I], som alla borde älska. Att uppföljaren [I]Mellon Collie and the Infinite Sadness[/I] var en och en halv timme utfyllnad och ett par-tre hyggliga spår är ett annat skäl, att trumslagaren Jimmy Chaberlain, som har känts helt oumbärlig, till större
Smashing Pumpkins
Machina/The Machines Of GodSmashing Pumpkins har hittills haft en dödsföraktande rak linje framåt i sin skivproduktion. Precis som det hårda mästerverket [I]Siamese Dream[/I] var en förbluffande och oväntad utveckling av den trevande grungedebuten [I]Gish,[/I] så var det mycket överraskande och underskattade syntalbumet [I]Adore[/I] en utveckling av [I]1979,[/I] det bästa spåret på [I]Mellon Collie-[/I]dubbeln. Vad än Billy |
Machina/The Machines Of GodSmashing Pumpkins har hittills haft en dödsföraktande rak linje framåt i sin skivproduktion. Precis som det hårda mästerverket [I]Siamese Dream[/I] var en förbluffande och oväntad utveckling av den trevande grungedebuten [I]Gish,[/I] så var det mycket överraskande och underskattade syntalbumet [I]Adore[/I] en utveckling av [I]1979,[/I] det bästa spåret på [I]Mellon Collie-[/I]dubbeln. Vad än Billy |
