Machina/The Machines Of God

16:52 24 May 2000
Smashing Pumpkins har hittills haft en dödsföraktande rak linje framåt i sin skivproduktion. Precis som det hårda mästerverket [I]Siamese Dream[/I] var en förbluffande och oväntad utveckling av den trevande grungedebuten [I]Gish,[/I] så var det mycket överraskande och underskattade syntalbumet [I]Adore[/I] en utveckling av [I]1979,[/I] det bästa spåret på [I]Mellon Collie-[/I]dubbeln. Vad än Billy Corgan gett sig på har han gjort det med en imponerande konsekvens och helt utan fallskärmsavatal. Men när man lyssnar på det nya albumet känns det som han för första gången stannat upp och tvivlat på sitt eget omdöme. Varför förstod inte hans gamla fans [I]Adore[/I]? Varför sålde det albumet bara en bråkdel av föregångarna? Med de frågorna ringande i bakhuvudet har nu Billy Corgan plötsligt backat och försökt göra ett Smashing Pumpkins-album som låter som han fått för sig att folk vill att ett Smashing Pumpkins-album ska låta. Resultatet blir platt kompromiss. Trots att Corgan uppenbarligen gör allt för att det återigen ska låta hårt låter det tyvärr bara ängsligt.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner