Hej mina älskade läsare!
Är det inte höjden av ironi är att mitt förra inlägg skulle bli mitt näst sista?
Det är med ett tungt hjärta jag meddelar att det här är mitt första seriösa, och samtidigt mitt sista, inlägg på Helvetes Jävla Skit och Nöjesguiden. Jag har motvilligt blivit pensionerad i förtid och lyfter därför ödmjukt på hatten, tackar för mig och bjuder er mitt farväl!
Jag har haft fantastiskt kul här tillsammans med Peter och inte minst tillsammans med er. Jag hoppas att ni känner likadant. Jag hoppas, sådär lagom självgott, att jag lyckats öppna era öron, kanske även era sinnen, men framförallt era hjärtan. Har jag fått bara en av er att skratta under en dålig dag så sover jag gott om natten.
Jag och Peter är fortfarande bäztiztaj och kommer fortsätta vara det tills jag också är skallig och vi kommer fortsätta att varmhjärtat jävlas med varandra, även om ni nu inte får ta del av det. Se dock för Guds skull (fan att han alltid ska lägga sig i) till att ni följer Nöjesguiden Uppsala där Peter som första människan i historien är redaktör. Om ni skrattat er till tårar av hans inlägg här så kan ni vänta er detsamma, om inte mer, av texterna i hans gränslöst roliga tidning.
Om någon vill fortsätta följa mig så hittar ni mig kanske på mina gamla betmarker Predikanton, även om jag kanske gör en Peter och tar bloggledigt ett tag.
Om någon vill ge ett nytt hem åt en hemlös, putslustig skjutjärnsbloggare med svennekomplex så når ni mig på antonstromberg@hotmail.com eller anton.stromberg@mno.se. Helt vanliga beundrarbrev välkomnas, nakenhet uppmuntras.
Jag försökte vara helt seriös i detta mitt sista avsked och inte ens det lyckades jag med. Men från botten av mitt hjärta så önskar jag er musik, glädje, kärlek och oräkneliga skratt i framtiden. Jag kommer sakna er och jag hoppas, sådär lagom narcissistiskt, att ni kommer sakna mig.
Jag lämnar er med ett alster av en tvättäkta, sanningssägande soul man. Gott folk: Mr Pitiful - Otis Redding - Tell The Truth.
Eller vänta, när jag ändå är igång; vi avslutar lite passande med Drake - Unforgettable. Ännu mer passande vore kanske Frank Sinatra - The Best Is Yet To Come? Eller kanske Sam Cooke - Nothing Can Change This Love? Nä, nu slutar jag innan det blir pinsamt. Men hörrni, kom ihåg:
Det handlar inte om vad man gör, utan om hur man gör det!
Fred! / Anton Strömberg
