Det har haglat in nya TV-spottar och småtrailers till »Spider-Man«, »The Dark Knight Rises« och »Prometheus« den här veckan. Vi skiter i det och synar tre dramer istället.
I briljanta »The Trip« tjatade Steve Coogan på sin agent om att han “vill jobba med auteurer”. Jag antar att agenten inte riktigt sköter sitt jobb med tanke på att Coogan nu gör indiemyset »What Masie Knew« tillsammans med en lika okänd som utanför-systemet-doftande regissörsduo – det kan även handla om att filmen är baserad på en roman av Henry James. Filmen verkar hur som helst ganska skilsmässogullig på ett sätt som varken stöter sig med tittaren eller drar åt ett sockrigt Hollywoodhåll. Alexander Skarsgård är dessutom rätt söt som slackig platsfarsa. Det är även intressant att fundera över hur sjukt Sundance-kompatibel Julianne Moore känns. Diskutera gärna det i smågrupper.
Åt det sockriga Hollywoodhållet drar det emellertid rejält i nya Bradley Cooper-dramat »The Words«. Cooper spelar en kämpande författare (suck) i konflikt med sin far (suck) som får nytt perspektiv på livet (suck!) efter att han hittar kärleken i en härlig tjej (SUCK!). Som tur är finns här även en lite puttrig subplot om litterära plagiat som involverar Jeremy Irons (åh Jeremy Irons!) och en sisådär sjuttio år gammal parallel historia. Det är inte svårt att se hur Coopers karaktär i filmen kommer till berikande insikter, lär sig älska på riktigt och dessutom blir en mentalt berikad människa. Men ändå, en »Eat Pray Love« för män kanske är en bra idé? Inte? Nej, tänkte väl det.
Det här sticker så mycket i ögonen på mig. Jag hatar Baz Luhrmann och älskar F. Scott Fitzgeralds roman. Ändå vill jag sjukt gärna se den kommande filmatiseringen av »The Great Gatsby«. Det är liksom som ett enda stort stundande debacle jag bara längtar efter att få hata och sätta sågen i. I trailern syns ett New York i pastelljus, Leo DiCaprios patenterade kisande blick och en otroligt felcastad Tobey Maguire. Att filmen dessutom är gjord i 3D understryker bara det onödiga i hela det här projektet. Det enda som egentligen är bra med alltihop är art deco-designen på filmens provisoriska affisch.
