Veckans »Mad Men« var bland de mest trippiga avsnitten i seriens historia (Ken Cosgroves stepp någon?). Det gav därmed även utrymme för lite undertryckt mörker. Här kommer dödsreferenserna i S06E08.
Ken Cosgrove gav även jobbiga kundmöten ett ansikte.
Don hade svårt att fatta att romansen var över.
Cancergubben gick ur tiden. En ursäkt god nog om någon att ta lite uppåttjack.
Vissa medarbetare hade dock sämre trippar än andra.
... vars hamburgare, McBetty, i dagarna vann McDonalds prestiegefyllda tävling MyBurger 2013.
Hur känns det?
– Det känns fantastiskt såklart! Eller det kanske inte är så klart för alla men jag är sån jävla hamburgerpundare i allmänhet och har en väldans förkärlek för McDonalds. Får man ha det i det här landet längre? Hoppas.
Det är mycket lök på din burgare. Varför är det det?
– Jag var tvungen att konceptualisera för att inte bli en burgare i mängden och då tog jag all lök som fanns på vinst och förlust. Men det gick ju bra ändå. Jag tycker att den blev svingod!
Blir det kokbok nu?
– Om man gör kokboken genom att gå in på en hemsida och dra och släppa ihop lite ingredienser på chans och det blir en succé utan att man egentligen inte har en aning om nånting så absolut!
Till sist: Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Lite lugn och ro.
Fotnot: David Sundin ligger även bakom bloggen/boken »Fantasinyheter« och bloggen Knaspalatset. McBetty säljs på McDonalds i höst.
Det album jag ser mest fram emot just nu är inte »Yeezus« (som vi ska titta lite närmare på senare i veckan) utan Julianna Barwicks »Nepenthe«. Efter sitt fantastiska debutalbum »The Magic Place« från 2011 har Barwick mest ägnat sig åt lite olika samarbeten. Man skulle därför kunna säga att »Nepenthe« är hennes svåra andraalbum. Jag tror det kommer märkas. Barwick verkar i rätt stor utsträckning röra sig från den nästan renodlat röstbaserade på »The Magic Place« och istället inkorporera mer instrument och organiska känslor. På albumet samarbetar hon bland annat med isländska stråkensemblen Amiina. Det kan inte bli annat än vackert. Nedan finns i alla fall en teaser som pekar på att så är fallet.
Jag hann inte lägga upp någon Trailer Park Tuesday igår :( Som ett litet tröstpris kommer därför här trailern till »Europa Report«. Det är en film som varit i vardande väldigt länge vid det här laget. Som för mer än ett år sedan hade en viral marknadsföringskampanj men nästa månad släpps på video-on-demand innan den går upp på bio i augusti. Det är ett intressant projekt som ligger i linje med hur independentfilmer i allt större utsträckning distribueras. Själva filmen handlar om en rymdbesättning som påträffar något okänt på en av Jupiters månar. I rollerna ses bland annat Sharlto Copley och Michael Nyqvist. Allt det känns dock lite sekundärt. »Europa Report« är mest spännande i teorin, som experiment för att se hur marknaden för mindre bemedalde science-fiction-filmer egentligen ser ut. Jag håller tummarna att den går bra. Dels då jag vill ha fler rymdfilmer, dels då jag vill att uinversum håller Michael Nyqvist borta från svenska filmer lex »Så som i himmelen« och »Underbara älskade« (ryser bara jag skriver dessa titlar).
The Hound är sannerligen ingen Jaqen H’ghar men jag antar att han och Aryas lilla tête-à-tête får duga som säsongens upplaga av ”Lilla Anna och Långa Farbrorn”. Jag tror i vilket fall som helst inte ett dugg på att det blivit dags för Arya att återförenas med sin familj. I alla fall inte än på ett tag.
Ju mer jag tänker på det desto bättre tycker jag om match up:en mellan Tyrion och Sansa. Den ger Tyrion något att leva för och Sansa något att göra och kan därmed bara vara av godo för serien. Och ärligt talat. Att hon överlämnades av Joffrey kunde inte vara en tydligare illustration över att Sansa hoppar ett pinnhål upp i Lannister-ätten.
Det är dessutom rätt lätt att ses hur relationen mellan Tyrion och Sansa kommer få större betydelse i framtiden. Man korsar liksom inte rivaliserande familjer i »Game of Thrones« för intet. Frågan är bara om det gynnar Starks eller Lannisters mest i slutändan.
Second Sons, trevligt gäng. Man vet direkt att en serie som »Game of Thrones« lämnar utrymme för två utgångar när tre sådana ”sköna snubbar” gör entré. Antingen kommer vi få dras med dem väldigt länge och väl och låta vårt hat bli bränsle för att följa serien. Eller så görs deras öde kort på de snabba kickarnas altare.
Jag visste ärligt talat inte riktigt vem jag avskydde mest. Killen som pratade om sin libido som en duschande hockeyspelare eller Sting-killen med en kvinnokropp som dolkgrepp? Vi lär i vilket fall som helst få dras med den senare ett tag nu. Jag hoppas fortfarande på en snabb död i den snabba tillfredställelsens tecken.
Det är ändå bara två avsnitt kvar av säsongen och något dramatiskt måste liksom sparas till slutet. Låt oss hoppas att det är något bättre än några white walkers, eller någon halvtaskig demon som föds efter den där lilla blodsriten. Jag vill ha lite rafflande politik. Westeros Joan Rivers får gärna vara inblandad. Det är väl inte för mycket begärt?
Okej, tekniskt sett är det här mest en samling nerkokade sound bites för att presentera stålis, vad hela hans mythos handlar om och varför »Man of Steel« bör ses. Samtidigt innehåller klippet i alla fall lite nytt material från filmen. Så jag klagar inte.
Filmfestivalen i Cannes pågår för fullt och Lars von Trier pockar som vanligt på uppmärksamhet. Igår släpptes därför en promobild för hans kommande »Nymphomaniac« där hela casten avslöjades. På bilden syns Uma Thurman, Christian Slater, Charlotte Gainsbourgh, Shia LaBeouf men vänta lite...
Är inte det där?
Oh lawd!
Inatt sändes det sista avsnittet av den amerikanska upplagan av »The Office«. Det är slutet för en tv-serie som i bevisade att det går att göra förträffliga nationella nyversioner av serier. Att det går att behålla en förlagas kärna och ändå hitta en egen röst. Jag tyckte på många sätt väldigt mycket om »The Office«. Dels för att den var rolig men även för att den i större utsträckning än den brittiska versionen var fylld av karaktärer jag tyckte om.
När det efter nio säsonger nu blivit dags att säga farväl gör casten det genom klippet ovan. Genom att prata gamla minnen och beskriva vad serien betytt för dem. Det är rätt emotionellt men även rätt fint.
Hejdå »The Office«, jag kommer att sakna dig!
Så mycket goodness i det här klippet. Har mejlat discshops kundservice men det verkar jäkligt oklart om de kommer få in Lord Wilcott Edition. Annars är största chocken att Diddy gillar tårta med muskot i... Trodde inte han behövde något extra afrodisiak.
Åter dags att summera vilket steg döden tog genom veckans avsnitt av »Mad Men«. Hen lurade verkligen runt hörnet överallt den här veckan och kulminerade i ytterligare en nationell tragedi. Spoilers ahead.
Pete var inte sen att dra igång #cancergate med de nya delägarna...
... men Frank kämpade på bäst han kunde.
Joan undkom dödens klor (well, dramatisk mamma much?) tack vare Bob Benson och gud vad jag hoppas att de blir ihop nu.
Även Pete hade lite mommy issues.
Och Don blev dumpad efter att döden varit på drömbesök.
För att understryka hur ledsen Don var fick vi dessutom se hans apatiska reaktion på Bobby Kennedy-mordet. Andra politiska mordet den här säsongen. Snabbar de på hinner de säkert med mordet på Fred Hampton också. Vore schysst med lite svarta pantrar i säsongsavslutningen, no?
Prenumerera: RSS-flöde
Tobias Norström är 80-talist, skriver om populärkultur och uppfattas alltjämt som naivt pretentiös.
På den här bloggen avhandlar han kulturens mörkaste farvatten och allsköns drömmar om verkligheten.
Ibland med romantik, ibland med avsmak, ibland med skratt, ofta med ett ohälsosamt allvar.
Kontakt: tobias.norstroem@gmail.com
Visa hela arkivet eller…
Laddar bloggrulle…
