Vi firar helgslut med att kombinera två av livets godaste ämnen: sneakers och film. Kram!
5. »Back to the Future Part II«, Nike Air Mag
Vanligtvis ses Marty McFlys futuristiska Nikes i andra »Back to the Future«-filmen som THE sneakersögonblick. Jag har aldrig hållit med. För mig har det mest varit en lite rolig produktplaceringsploj. Dessutom tyckte jag alltid att Martys Nike Bruins i första filmen var lite mer stilrena. Med det sagt så medförde framtidsaspekten en onekligt attraktiv air av ouppnåelighet, skorna fanns liksom inte ens i verkligheten. Förra året sålde Nike ett begränsat antal par som inspirerats av filmen. Pengarna gick till forskning runt sjukdomen Parikonsons. Priset? I runda slängar 5000 dollar. Det känns fortfarande rätt ouppnåeligt.
4. »Police Academy«, Adidas Summit
När Wes Anderson för några år sedan lät sin marinbiologiska besättning i »The Life Aquatic of Steve Zissou« bära en röd sotarmössa, babyblå träningsoverall och en speciellt uniform sko från Adidas (döpt efter marinbiologen själv). Wes var dock inte först – han är ju sällan särskilt originell. För precis som Bill Murray och hans forskarteam visste även ledningen på polisskolan vikten av en bra uniform, och framförallt ett par bra sneakers. Mitt kanske tydligaste minne från filmserien är när Sgt. Callahan brottar ner en snubbe i en demonstration av självförsvar. På sig till Adidas-overallen hade hon ett par Adidas Summit. Och ett par Adidas har nog aldrig illustrerat en överlägsen maktposition på ett bättre vis.
3. »Do the Right Thing«, Nike Revolution
Spike Lees »Do the Right Thing« är egentligen så mycket mer än ett par av filmhistoriens fräschaste sneakers. Det är en hel jävla sneakersbuffé. För på sommarens varmaste dag i Harlem under sent 80-tal är ett par ballin sneakers lika vanliga som sprickor i trottoarens betong. Om man måste välja är nog ändå filmens bästa sneakers de Nike Revolution karaktären Radio Raheem bär inför filmens kulminerande slutscen. Ett par skor har nog på samma gång aldrig använts på ett mer politiskt och symboliskt vis. Det är ett ögonblick där estetik och motstånd möts i en fantastisk symbios. Plus att skorna är rätt snygga.
2. »The Terminator«, Nike Vandals
Från och till försökte jag i tre års tid få tag på ett par svarta Nike Vandals High från 80-talet. Anledningen? Jag ville ha samma skor som Kyle Reese. Jag fattade nog aldrig riktigt hur omöjligt det är att komma över ett par 20 år gamla skor. Det närmaste jag kom var några bud på en ebay-auktion med ett par Vandals av fel årsmodell (tror de var från tidigt 90-tal) som dessutom var spruckna i hälen. Auktionen landade på 2000 kronor. Jag hade dragit mig ur långt innan det, krupit upp i fosterställning och förbannat mina gamla blå Nike Dunk. Jag drömmer dock då och då fortfarande om att få spänna det där vita spännet över snörningen och ge mig ut i en natt av neonljus och gråa trench coats. Precis som Kyle Reese.
1. »Aliens«, Reebok Stompers
I början av »Aliens« frågar Ellen Riple ett gäng adrenalinstinna marinsoldater om hon kan hjälpa till med något. De undrar om hon kan köra en mekanisk robotliknande lastare och medan Ripley bordar mechanoiden skymtas i förbifarten ett par stilrena Reebok Stompers. Valet av skor är när man tänker efter ganska självklart. Innan Ripley gått med på att återvända till xenomorphernas näste har hon jobbat som lastare i en rymdhamn och innan det på ett gruvskepp; hon är kort sagt en knegare. I en film som utspelar sig 2179 är valet att låta ikläda Ripley ett par sneakers ett intelligent och stillfullt grepp för att förankra en karaktär i såväl ett samhällskikt som i hennes ”jordnära” karaktärsdrag. När Ripley i slutet på filmen går bärsärk och rensar upp bland xenomorpherna gör dessutom skorna en utmärkande distinktion: de understryker hennes utveckling från vanlig dödlig, istället för exempelvis millitär, till fullfjädrad actionhjälte. Att skorna saknar snörning tycks till syvende och sist vara det utmärkande draget för framtidens sneakers (även Marty McFlys skor snörar sig själv!). Det är antingen drömmen om en automatiserad framtid, eller bara drömmen om en tillbakagång till kardborre.
