Intervju: Den svenska högstadiemangan

Tobias Norström 17:09 1 Mar 2012

Oblivion High

Den svenska serievärlden har länge varit förhållandevis marginaliserad och i det allmänna medvetandet mest bestått av tre rutor »Fantomen« i morgontidningen, »Rocky«-strippar i DN och gotharen »Nemi«. Och i stort har serietidningen till stor del varit ett uttryck för barn. I och med generation x, y och z:s intåg i vuxenlivet håller dock detta så sakteliga på att ändras. Seriemagasin som Galago och Utopi har tillsammans med skapare som Liv Strömquist, Sara Granér och Mats Jonsson lyft den svenska serieformen och gjort den tillgänglig för en ny publik. Idag släpps dessutom första delen av tre av serieromanen »Oblivion High« - en serie tecknad i mangastil av Nina von Rüdiger och skriven av Johanna Koljonen. Men varför mangastil? Och hur kommer det sig att högstadiet är så dåligt representerad plats i den svenska populärkulturen? Jag mejlade Johanna Koljonen för svar.

Berätta om »»Oblivion High««, vad är det för serie? 
– Det är en serie tcknad av Nina von Rüdiger och skriven av mig som handlar om hur Näcken börjar på högstadiet i Upplands Väsby. Och ganska mycket om tjejerna han blir vän med och om varför han plötsligt är en tonåring och lite grann om att älska japansk popkultur faktiskt.

Bara för att jag måste veta: är der sexuella skildringar med?
– Inget sex! I en senare del kan det bli nåt sånt med äldre karaktärer.

Hur kommer det sig att det blev mangastil? 
– Nina har varit ett mangafan bokstavligen i årtionden så för henne är den stilen helt naturlig. Berättarmässigt är det en hybrid. Plus att man läser i västerländsk riktning. Läsare av andra typer av serier har inga problem att ta till sig materialet…

Vilka har varit inspirationskällorna till »Oblivion High«? 
– För mig är det väldigt mycket all fantastisk high school-underhållning, »Buffy the Vampire Slayer« förstås, åttiotalsfilmer som »Heathers«, och »Clueless«, »Mean Girls«, »Easy A«… Och en finsk genre som ibland kallas trollpunk, med författare som Johanna Sinisalo och serietecknare som Petri Hiltunen, där övernaturliga väsen tar plats i en realistiskt skildrad samtid. Fast jag insåg idag att blandningen av verkliga platser och eskapistiska äventyr förstås också kommer från Tintin, som var mitt första fandom.

Vad i just näckens karaktär var det som lockade er att välja just honom? 
– Han är en förförare och en shapeshifter; musik har en överdimensionerad plats i hans liv och han tänker mycket på att ligga. Ganska given tonårings-urtyp egentligen.

»Oblivion High« utspelar sig på högstadiet, vad ger det för möjligheter till historien som andra platser inte erbjuder? Varför valde ni högstadiet?
– För att det är nåt spännande med precis den där åldern där folk i lite olika takt blir så hormonstyrda, några ser ut som elvaåringar och leker fortfarande med leksaker medan andra i samma klass kan ha pojkvänner på gymnasiet. Man har PRECIS börjat få ganska mycket självständighet, fast hur mycket beror på föräldrarna. Och på hur man förvaltar den. Våra huvudpersoner har strikta föräldrar men det kommer fram i berättelsen att de aldrig har använt den auktoriteten förr eftersom ungarna i princip aldrig har gjort nåt förbjudet innan Nix, som Näcken kallar sig, kommer in och skakar om allt.

Varför tror du att högstadiet generellt sett är en ganska underrepresenterad plats i svensk kultur? 
– Jag vet faktiskt inte. Den finns förstås i böcker som mellan- och högstadie-elever läser men jag har svårt att engagera mig i dem fast jag har försökt. I Tusen gånger starkare är dom iofs femton, går dom i nian? Den var ju fantastisk.

Den svenska seriescenen har länge varit ganska marginaliserad men på senare år fått ett ganska fint uppsving med publikationer som Galago, Utopi och nu med »Oblivion High« och »Alena«. Vad tror du det beror på? 
– Serieläsandet bland vuxna dippade med den ironiska generationen när allt skulle vara så trendängsligt. Det är ett väldigt svenskt fenomen, på andra ställen har graphic novels liksom vuxit hela tiden. Jag kan inte gissa varför utan att låta elak mot popkulturmakthavare som i fyrtioårsåldern nu så det är bäst att jag inte spekulerar!

Hur tror du framtiden ser ut för den svenska seriescenen?
– GYLLENE!

Serier har en förmåga att grena ut sig och fortsätta i alla evighet. Hur ser framtiden ut för »Oblivion High«? 
– Det här är första bandet av tre, och sedan ska det vara klart. Vi har levt med den så länge, vi har ett spökhistorieprojekt som vi vill komma igång med och Nina vill göra en serieadaptation av Kullervo-myten. Om det skulle vara möjligt för henne att teckna på heltid skulle vi kanske kunna göra OH-spinoffar också! Så köp gärna boken i många exemplar och ge den åt alla!

Vilka serietidningar gillar du själv? 
– Min stora kärlek är gamla »The New Mutants«, men jag läser tyvärr inget löpande nu utom »Buffy« Season 8 som totalt har hoppat hajen och blivit så dålig att jag inte har förmått läsa ut senaste albumet. Jo, jag fick precis »All-Star Superman« av en kompis, det ska jag läsa härnäst. Bland det svenska läser jag särskilt förlagskollegerna på Kolik. Karl Johnssons »Mara från Ulthar« var en liten lovecraftiansk juvel tex och jag ser verkligen fram emot hans nästa bok. Man kan ju bekanta sig med alla de bästa namnen genom just tidningen »Utopi«. Prenumerera! Det kostar nästan ingenting och den har blivit så sjukt bra nu.

Till sist: Vad tycker du om nya trailern till »The Avengers«? 
– Jag gillar inte ens Avengers trots att jag är ett Marvel-fan men man kan ju inte annat än älska hur det ser ut… "We have a Hulk" är en fras jag har tänkt försöka använda i mitt eget liv.

»Oblivion High« släpps alltså idag, missa heller inte releasefesten på Södra teatern!

Fler blogginlägg från Tobias Norström