Det är kämpigt hos familjen Stark. Robbs mamma Catelyn är emo över alla motgångar, Sansa är emo om Baelish i Kings Landing och Bran jagar korpar i sina drömmar. Till och med bortbytingen/barndomsvännen Theon får sina naglar bortpillade. Tur att det här avsnittet nästan helt och hållet peggar för deras otvetydiga – om än avlägsna – comeback.
Kul att se hur Jamie Lannister har bra tryck i strålen. Seriöst, den där duschen John Rambo får i »First Blood« känns som ett porlande vårregn i jämförelse med Jamies trädbevattning. Man undrar även hur lång tid det tar innan han bryter ner Brienne på den där härliga road movien de är ute på. Det känns som att han kommer närmare för var gång vi ser dom, för varje psykande samtal han inleder – Westeros egen Robinson-Robban – även om det satte honom rätt rejält på pottkanten i slutet av avsnittet.
Inga blommor på Joffreys twinkiga kropp alltså. Det hade inte skadat. Jag tycker ändå om den här soft spotten han utvecklat för Margery. Den är en intressant spricka i hans annars ogenomträngliga rustning av kittlande sadism. Det räcker med att hon dissar sitt ex och hintar om att det blir knulla av så bara smälter han.
Därför även intressant hur Sansa äntligen tar bladet från munnen om hans rätta väsen inför Margery och hennes mormor/farmor. Det känns som grunden för hela familjen Tyrells machtübernahme läggs där, över en ostbricka med en Stark.
Lilla Anna och Långa farbrorn är tillbaka! Nåja, lilla Anna i alla fall, tillsammans med Helan och Halvan. Men lika glad blev jag för det. Även roligt att hon blev upplockad av vad som bara kan beskrivas som Michael Boltons tunnhårige medeltidsbror. Dock mindre bra att serien fick ännu ett rövarband att hålla reda på. Gästlistan till produktionens slutfest måste verkligen bli exponentiellt längre för varje avsnitt.
Även Bran blev i slutänden ett kärt återseende. Mest för att han visade sig vara en warg – bättre bemedlade tittare har säkert fattat detta genom freudiansk drömtydning sedan länge. Helt plötsligt fick i alla fall familjen Stark en egen Neo, alternativt en Cesar Milan beroende på vilka proportioner superkraften tar sig.
Jag tror i alla fall att det Starkska främsta hoppet står till Arya, möjligtvis hennes kråkbrorsa eller kanske hennes oäkting till bror i nya kläder i norr, men han känns å andra sidan lite mest som en väsande bifigur med bra hår. En sak är säker för Stark-barnen: det går bra nu, eller snart i alla fall.
