Det är ju som bekant Halloween den här veckan och därmed även superpeggat för »American Horror Story« att leverera lite skön skräckunderhållning i firandets tecken. Vad gör man istället? Trappar upp ett stundande häxkrig givetvis. Här följer recap på säsongens fjärde avsnitt.
Hur swaggig är Marie Laveau egentligen? Det krävs liksom mer än en Kennedy i vita huset för henne att börja bli hoppfull inför framtiden. Antar att det är frukterna av att ha sett slaveriet på nära håll och som löken på laxen fått ett ex förvandlat till minotaur back in the day. Gillar även att hon väcker de döda. Det har gått alldeles för lång tid sedan någon tog zobmien tillbaka till sin kulturella källa.
Det känns fortfarande trist att Madison är död. Serien hade definitivt kunnat spela ut hennes Lindsay Lohan-kort några vändor till. Dessutom behöver nog Fiona supreme all hjälp hon kan få i den här konflikten hon dragit igång med Marie Laveau. Speciellt om hon ska envisas med att buda över minotaurhuvuden i tid och otid. Måste även säga att jag saknar lite traditionell sororitykänsla på häxakademin. Lite vanlig hederlig skolgång hade gjort den historiebågen gott. Gärna med snärtiga träningsmontage pga sånt gillar man ju.
Zoe måste släppa Kyle snart. Springa efter Frankenstein börjar bli gammalt jävligt fort.
Marie Laveau i Foxy Brown-afro. Jag är sjukt mycket på ML-sidan i den här konflikten. Inte för att jag egentligen tycker illa om Fiona utan snarare för den goda smakens skull. Speciellt med tanke på att häxrådet Fiona och co står till svars inför ser ut som en samling kvasiexcentriska bildlärare.
De känns dessutom uddlösa av flera andra anledningar, man kan exempelvis på förhand anta att Fiona knappast lär fällas för sitt lilla snedsteg med Madison. Men det var väl lite härligt att se häxakademins 70-talsinteriörer, om så bara för att få se Spalding skära ut tungan. Och givetvis att få reda på att Madison inte kan ha varit nästa Supreme. Nu måste alla sekiner ligga på Zoe.
Sidohistorien med Josh Hamilton kändes otroligt kryptisk. Som att den mest fanns där för att visa att han är ett as snarare än Cordelias naive pojkvän.
Och nog blev det en Halloweenfest till slut. Komplett med zombies vid farstun och Norman Bates-Spaldings tebjudning på kammare med ett uppsminkat madisonlik. Partaj indeed.
