Ny gruppaktivitet på indiedomshemmet

skrivbent 12:43 10 Sep 2015

Ni vet den där tröttsamma hipsterklyschan ”jag lyssnade på x innan de blev kända”? Senast någon på allvar yttrade den frasen var någon gång strax innan millenieskiftet – före det blev mainstream och standardpraktik hos till och med verklighetens folk att hämta hem den nyaste musiken från internet på två sekunder. Nu har Spotify alltså introducerat en funktion för alla som fortfarande har det hävdelsebehovet hårt inpräntat i reptilhjärnan (till exempel, tänker jag, alla musikjournalister födda innan 1985).

Det handlar alltså om Found Them First, ett verktyg som visar vilka av alla artister du någon gång diggat (på Spotify) som du var först med att upptäcka (på Spotify). Tanken är sedan att du ska posta resultatet på sociala medier, så att så många som möjligt ska ha en möjlighet att inte bry sig.

Man blir ju så himla nostalgisk! 

För er som är för unga för att minnas så var hela först-med-att-upptäcka-en-artist-grejen 90-talets hetaste hittepåvaluta. Lite som Bitcoins, fast ännu mer hittepå och för coola människor. Att gå på en lägenhetsfest i, säg, Majorna eller Vasastan på den tiden innebar en omöjlighet att inte stöta på en snubbe som mycket självgod ”frågade” om man hade hört artist x. När man givit honom det nekande svaret han så uppenbart fiskade efter drog han triumferande upp en CD-R ur sin LP-formatsanpassade axelremsväska och kvittrade glatt: ”Av en slump har jag faktiskt med mig några låtar av dem – vill du höra?” Jävlar vad de killarna [önskade att de] fick ligga!

Stort grattis till er, alla gamla elitistsilverrävar! Nu kan ni ta upp er gamla hobby igen. Nej, den kommer naturligtvis inte ge er någon credd – ingen bryr sig längre om er muggiga indierock eller ryggsäcksrap – men det är ju en kul grej. Det är monopolpengar för Jacques Costeau-mössor. Found Them First är för oss ur indiegenerationen vad folkmusikdanskvällarna är för de gamla på ålderdomshemmet. Ett sätt att minnas sina glansdagar på och för en liten, liten stund låtsas att man är där igen.

Fler blogginlägg från skrivbent