Jag skriver inte jättemycket om min unge på Twitter eller Facebook. Här på bloggen – ja, men det är ju ett lite mer aktivt val att läsa. Ändå blir jag så fruktansvärt trött på den här typen av kommentarer. Varför sticker det folk så himla mycket i ögonen om man tjatar på i evigheter om sina ungar? Barnen utgör ju den centrala delen av hela småbarnsförälderns världsbild? Man varken vill eller hinner ta del av så mycket annat. Och man är stolt! Kolla, den här har jag gjort. Jag! Som är ett jävla bozo i övrigt?!
Nä...shame on you, Sandra Beijer. Den här är till dig:
