Drömmen

Sitter hemma i soffan. Barnet sover och killen kör stand-up på Big Ben. Trist att inte vara där, men jag har redan sett hans rutin, hjälpt honom skriva den och hört när han övat tio tusen gånger, så det känns som om jag är där faktiskt. Dessutom pallade jag inte att rucka mer på Bettys rutiner. Sommaren är en riktig bov på så sätt. Man vill ju vara en soft förälder som ba "visst! Vi kan hänga hela kvällen på puben och ha ungen sovandes i vagnen!". Men inte lika mycket som man vill kunna lägga ungen i ungens eget rum, säga godnatt, sätta på Bamse, släcka lampan och gå därifrån utan ett knyst. Sedan få elva, tolv timmar obruten barnfri tid. Åtta timmar jävla vuxensömn! Det ni. Det är allt jag drömmer om i livet. Och en nätt, svart liten partyväska med axelrem.