Hej Hanna Fahl

Klara Svensson 12:38 29 Jan 2013

Jag läste ditt blogginlägg om programledare som inte får frågor om sina barn. Jag är projektledare och exekutiv producent för bland annat svt.se/melodifestivalen, sajten som du drog över samma kam som Jan-Olov Anderssons trötta uttalande. Det är väl att blanda päron och nötter, tycker du inte? Vi publicerade spaltmeter om Petra Mede under gårdagen. Om hennes bedrifter, bakgrund och planer för sitt programledarskap. En av artiklarna handlade om Petras liv som nybliven mamma, och det tycker jag är relevant. Att få barn är ju det absolut största man kan vara med om. Frågan "vem tar hand om ditt barn när du jobbar" ställdes över huvud taget inte i intervjun. På Melodifestival-sajten har vi som regel att vi alltid berättar artisternas och programledarnas version. De får alltid komma till tals. De granskas och betygsätts och spekuleras kring till höger och vänster ändå, även av oss själva på SVT. 

Jag lever själv i ett millimeterjämställt förhållande. Vi delar rättvist på allt. Jag började jobba halvtid nu i januari när min dotter Betty var 3 månader gammal. Det har inte drabbat henne att vara med sin pappa alls, men annat är det med mig. Min kropp är inte återställd. Mitt huvud är slask. Jag känner mig...trött. Och öm. Det gör fortfarande ont lite här och där. Och min kropp skriker efter mitt barn, inifrån märgen och ut. Det kom som en total chock för mig, jag hade ju bara fokuserat på Betty och hur hon skulle må av att jag började jobba? 

Så fort nån frågar vad som helst om Betty skriker jag direkt ut nån slags redogörelse för vem som tar hand om henne och att pappan har varit hemma sen dag 1 och blablabla och "det funkar jättebra för oss och det är huvudsaken".

När jag läser intervjun med Petra Mede så får jag exakt samma känsla. Hon vill berätta för världen att det kommer att funka att jobba med en bebis bakom kulisserna. Men mest av allt vill hon berätta det för sig själv. 

Till Petra Mede vill jag bara hälsa att hon är superstark. Att hon kommer att klara det galant. Men det kan vara tufft ibland. För henne. Inte för barnet. Barn är rätt nöjda filurer. 

Fler blogginlägg från Klara Svensson