(Detta är en text av Beldina som huserar på Kakans blogg hela veckan)
Det är måndag så varför inte starta veckan med en stark jävla shot av some real hot bo$$iness! Måndagar fungerar för mig som en chans att utvärdera föregående vecka, sätta nya mål för de kommande dagarna och fortsätta mer positivt.
Som kvinnlig artist får jag hela tiden frågan ‘Vem skriver dina låtar?’ EH JAG VEM ANNARS?? Vem annan än jag själv vet hur det känns när jag är ensam eller när jag känner mig som starkast. Musiken är mitt språk och mitt sätt att andas. Alla har vi samma muskel till hjärta som mer eller mindre går igenom samma känslor fast i olika versioner, mitt utryck är att förmedla vad jag har gått igenom för att kunna inspirera en annan. Det bästa med modern teknik idag är att alla får chans att uttrycka sig som de vill, och det är svårare att sälja på folk produkter eftersom allting finns tillgängligt och sökbart på internet. Då är det oftast trovärdigheten som vinner över slutresultatet. När tex Beyoncé kom ut under Destiny’s Child-eran var det inte lika lättillgängligt att göra det som de då gjorde, men idag kan du spela in ett helt album i ditt sovrum, bara du har lite utrustning. Skillnaden är endast hur många som kommer att köpa den, beroende på hur många lyssnare du har.
I den här tidiga intervjun nedan berättar Bey i något laidback men ändå kaxig ton om hur frustrerande det är att kvinnor i branschen inte blir rewarded. Hon har då nyligen fått en ASCAP-utmärkelse för ‘Songwriter of the year’, och innan dess var det bara en kvinna före henne som fått just det priset. Då är det här ändå år 2002 och ASCAP har funnits sen 1914.
Nicki Minaj som fick sin fame en generation senare tack vare Myspace-eran, och spottade ut mixtapes och street videos tills Lil Wayne plockade upp henne, låter inte heller någon trampa på henne.
Det är inget ovanligt för Beyonce eller Nicki att pryda omslage till en tidning, men sällan har deras framträdanden gnistrat samtal kring feminism. Våren 2013 valde Ms Magazine, en av de äldsta och mest kända feministiska publikationer i tillvaron, Mrs Carter som sin omslagsflicka, men inte alla av tidningens läskrets höll med om Bey som val, eller att ens stämpla henne som feminist.
"Feminist: a person who believes in the social, political and economic equality of the sexes." Det är hur Beyonce introducerade sitt performance i "Flawless (Remix)" med Nicki Minaj under ‘On The Run’-turnéns stopp i Paris.
I en intervju direkt efter showen sa Minaj att det var en mycket känslomässig kväll, men minns ni hatet som haglade in när original tracket, som då bara hette ‘Bow Down’, kom ut? (Innan man ens visste att ett album var på G.) Alltifrån artister som Keyshia Cole till stela konservativa radioprataren Rush Limbaugh hade något att tycka till om Beys ballsiga statement.
Tyvärr lyssnade Limbaugh egentligen inte på låttexten, det verkade snarare bara bero på en tvivelaktig blandning av att tolka låttitel och hennes turnénamn, Mrs Carter, för att skapa en fejd bland Beys fans för publicitetens skull. Om han verkligen hade uppmärksammat texten skulle han se direkt att den inte avser att en kvinna ska böja sig ner för en man, utan mer en uppmaning till andra popstjärnor, och oss andra dödliga, om hennes position som den drottning hon är idag.
Hon sjunger "I know when you were little girls/You dreamt of being in my world/Don't forget it, don't forget it/Respect that. Bow down, bitches”. RESPECT that tho! Det är så långt ifrån att "buga ner" till sin man och hon understryker även det med att säga "I took some time to live my life/But don't think I'm just his little wife.”
For Harriet är en onlinecommunity för kvinnor främst av afrikanskt uprsprung. Men de uppmuntrar alla kvinnor, genom storytelling och journalistik, att engagera sig i att uppriktigt avslöja dialoger om skönheten och komplexitet kring den svarta kvinnligheten. I det här klippet nedan kan du se grundaren Kimberly Foster prata om ‘The Audacity Of The Black Female Ego’ som toucher ämnet runt Flawless-remixen.
Bey släppte även en video av livesamarbetet, som ursprungligen fick uppmärksamhet nu i september. Helt rätt att se Nicki och Bey skina och framförallt att de gör det TILLSAMMANS; stolta, starka och på helt egna villkor. Så vad är det för skillnad på det de gör VS Kanye och Jay-Z i Watch The Throne? "N*ggas In Paris", det starkaste pungkuleanthemet, kommer undan skottfritt och Kanye claimar hela tiden att han är “the greatest of all time”, men när en powerbrud som Beyoncé gör det måste hon tygla sig.
Älska henne eller hata henne, men Beyonce en del av den kvinnliga rörelsen. Jag tycker det är underbart att hon anser sig själv en "modern feminist" men ännu viktigare, jag är glad att se mer samtal om den historiska behandlingen av svarta kvinnor inom feminismen. Förhoppningsvis kan den här popkulturkonversationen leda till fortsatt meningsfulla dialoger kring bilder av kvinnor i traditionella medier, feminism, womanism och den improduktiva klyftan mellan dessa två värdefulla teoretiska linser.
Denna vecka gästbloggar artisten Beldina i Kakans blogg.
