Huvudmeny

När jag var på Beauty Expo!

Kakan 22:51 22 Jan 2015

img_7478.jpgimg_7479.jpg

Daisy Beauty Expo, med lady boss Kicki Norman i styret, bjöd för några helger sen till en pangdag på Tändstickspalatset, som ligger gömt mitt inne i stan. Bara detta palats var en upplevelse i sig, jag gick runt och myste av allt konsthantverk, det kändes liksom som hemma. Men det var icke hemma, utan i hudvårds- och skönhetshimmelen! Bloggare och journalister, obs knappt 100 personer var inbjudna för att njuta av föreläsningar, seminarium och allmänt snack om ovanstående. Framför allt var det en plats för oss med just detta intresse att bli tagna på allvar, utan att nån hånade oss och reducerade vårt intresse till löjliga tjejintressen. Ja, det är ett tjejintresse, DAMN RIGHT, och ett underbart sådant. För några år sedan blev jag återigen intresserad av hudvård, och detta jämsides med tex genuz, krukväxter och kerami är mitt största intresse. Även smink gillar jag mer och mer. Typiska killintressen, låt oss säga tv-spel eller bilar får aldrig denna låga status. Well, låt mig säga att det var en nästan kvinnoseparatistisk dag och det grät en ju inte tårar för.

Gjorde eventet med dessa amazing kvinnor, som även är riktiga ESS på hudvård och skönhet, Karin och Annahita <3. Satt och lyssnade på föredrag och suckade högt av njut när vi tex lärde oss om olika hudlager. Tänk att det kan vara så intressant.

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.02.30.png

Här är Sandra från Medik8 som ståt och labbar lite, visar Annahita och mig något som vi verkligen blev imponerade av, men kanske inte helt förstod. 

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.04.30.png

Cute boy Daniel och hans vän

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.04.22.png

Nämen, här sitter ju Farao från Dior och liksom sätter min personliga doft. Den blev exakt så som jag försökte förklara. Riktigt proffs!

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.04.12.png

Kolla konsthantverket!!!

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.03.57.pngskarmavbild_2015-01-11_kl._15.03.43.pngskarmavbild_2015-01-11_kl._15.03.11.pngskarmavbild_2015-01-11_kl._15.03.01.png

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.02.52.png

Gjorde även detta magiska hudtestet, som ni själva ser har jag skräcken i blicken, ler forcerat, pga facit i hand. Rynkor, pigmentförändringar, ja allt visades upp på en go liten palett, sen var det bara att jobba vidare med ångesten i behåll. Underbara ni, snälla glöm inte solskyddsfaktor. Alltid minst 20, och på vår och sommar 50. Tack.

skarmavbild_2015-01-11_kl._15.02.43.png

Asså wow, jag var så slut som människa men en bättre hudvårdare efter detta. Alla på expot var så gulliga och det var mysig stämning, det tänker jag är nåt av det viktigaste i ett sånt sammanhang. Hoppas jag får komma fler år, och hoppas ni gör era hudvårdsrutiner på ett gott sätt. Och glöm inte att återfukta. Och skrubba, och serum! Och nattmask!!

Nu var det konst igen!

Kakan 19:30 15 Jan 2015
Josefin Sjöström går tredje året på Konst på Konstfack. Hennes kandidatutställning visas just nu på Galleri Konstfack. Den heter True Escape. Utställningen känns extremt samtid, den var också skön att titta på och va i. Några trevliga ljud dessutom och det är inte att underskatta. Gå o se!

Här va det konst! Lisa Tan på Galleri Riis

Kakan 14:30 14 Jan 2015
Hej. Gå och se Lisa Tans fina utställning på Galleri Riis, Rödbodtorget 2. Välgjorda videoverk och ett stycke kompletterande text av Mara Lee. Tex ljudet av vågor kategoriseras i det som kallas pink noise!!! Är fortfarande här och ska smälta. Älskar bra konst!

JAG ANDAS FORTFARANDE

Kakan 22:56 5 Jan 2015

(Detta är en text av Beldina som huserar på Kakans blogg då och då)

Lustigt att vid varje årsskifte så uppmanar alla om hur detta kommer bli ‘Mitt år’ och att man så förväntansfullt hoppas på att tro på sitt egna påstående, åtminstone lite iallafall. Personligen brukar det ta mig ungefär 3 månader innan jag inser att vi bytt kalender och nått slags tecken eller förändring behövs för att visa åt vilken riktning just det HÄR året kommer ta.. Det verkar som förra året, mer än senaste år, arbetades det hårt för att belysa en av våra äldsta och mest lömska frågor: ras. 2014 fläckades av många fall av polisbrutalitet, ny nazism, kvinnoförnedring och moskébränder för att nämna några få händelser. På grund av detta har många politiker, kändisar och inflytelserika personer inklusive skådespelare, musiker och idrottsmän insett vikten av att använda sitt inflytande och berömmelse genom att säga ifrån. Tystnad hjälper slutligen ingen även om det finns folk som blundar inför dessa frågor men vi måste vrida upp volymen på våra rop. Vi har tillräckligt med kollektiv ilska över denna trångsynta inriktning av vart vårt samhälle är på väg och vi har tillräckligt starka röster för att säga vad som händer med oss alla.

När någon med inflytande kastar ett ljus över orättvisa, tänds en låga. Det får människor att uppmärksamma och vidta åtgärder inom sina egna områden. Men på sätt och vis, förväntar media att färgade kändisar ska ta itu med dessa frågor utifrån hudfärg. (Lägg märke till hur många svarta underhållare och kända personligheter som har blivit ombedd att tala om ras frågor, jämfört med vita eller icke-svarta människor av färg.) Världen, inte bara Amerika, har ett ras problem. Och den problematiska naturen är hur vi ser på det och dealer med frågan. 

Musik är ett universalt språk och det finns många som har vänt rörelse frågor till toner. På 60-talet, under piken av medborgarrättsrörelsen, sa en av ledarna Ella Baker: "Until the killing of black men, black mother’s sons, becomes as important to the rest of the country as the killing of a white mother's sons, we who believe in freedom cannot rest”. Bernice Johnson Reagon skrev då senare ”Ellas Song" baserad på dessa ord. Varje framgångsrik rörelse back in the day hade väldigt starka anthems; ‘What’s going on’ Marvin Gaye, ‘’Strange fruit’ Billie Holiday, Yesterday’ The Beatles, ’Blowin in the wind’ Bob Dylan.. Ja, listan kan göras lång men vi har ännu inte hittat en gemensam melodi i dagens samhälle.  Vem kan hjälpa oss att hitta rätt toner och framförallt hur ska vi göra för att våga stå bredvid varandra i allsång. Varför kan det inte bara vara så enkelt som “All you need is love” ?

3d169d06bf56874e7704eaa18850d079.jpg

 

Jag andas fortfarande och tänker därför använda min röst bäst jag kan men ibland, väldigt ofta, känns det som jag kvävs. Aldrig har jag fält så många tårar över människor jag aldrig känt så se det här som ett kärleksbrev från mig till dig.

 

Kära medmänniska, du som är försummad och ignoreras inom offentliga diskurser kring polisvåld och brutalitet. Till dig som får höra att vår kvot av bekräftelse har nåtts eftersom en gång lät dem oss tala men bestämt att nu räcker det. 

 

Till dig som tyst lider genom systematiskt sexualiserat våld och tortyr medans vårt samhälle inte ens uppmärksammar din existens. 

 

Till dig vars underbara flätor, lockar, twists och ‘fros’ blir avklippta för att det inte är tillåtet i dem eurocentriska utrymmen, klassrum eller arbetsplatser, eftersom det anses vara för orent, för rått och för mycket. 

 

Till dig som nekas medkänsla, förståelse och mänsklighet eftersom din storhet är skrämmande för dem som inte ser ut som precis dig.

 

Till dig som beslagtas och separeras från den du älskar på grund utav orättsystem som nedvärderar vår existens, som inte vill att vi ska uppleva kärlek i högsta grad. 

 

Till dig vems kropp, dialekt, namn och underbara sätt att vara på; hånas eller blir en måltavla för folk som inte förstår sig på dig.

 

Till dig som får höra att våra dödsfall inte är värda att sörjas för att värdet av våra liv står lägre än nån annans. Vars namn ofta glöms bort eftersom vi får höra att våra dödsfall, våra folkmord eller misshandel är allt för vanligt..

 

Jag andas och sjunger ditt väsen, din fullhet, din helhet och din existens till mänskligheten. Jag håller varje kontur i din ande, varenda dimension, i medkänsla, förståelse och omsorg. Trots att era liv blev stulna alldeles för tidigt, ignorerats för mycket för länge så kommer ni överleva, frodas och leva fullt ut bortom det fysiska där era själar är oändliga i oss alla. Ditt hjärta är mitt hjärta. Din hud min hud; ditt liv, mitt liv. Varje dag som jag lever andas jag fortfarande och jag slåss för dig.

 

“We who believe in freedom cannot rest.” 

 

 

 

Senaste inlägg från Kakan

Kakan

Prenumerera: RSS-flöde



Kakan Hermansson
är 33 år och queen of everything.

Hon är feminist och antirasist och pratar gärna hbtq, klass och våld. Förutom tv gör hon radio på Morgonpasset i P3, bloggar om kvinnor, ibland om rnb och har en master of fine arts i keramik och glas. Gör även video.

Älskar systerskapet högst.

Best of Kakan:

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook

Gilla

Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny