Förra veckan jobbade jag på min gamla skola Nyckelviken på Lidingö. Jeeez Louise jag hatade att gå där.
Det var skitdyrt och kvaliteten på undervisningen var inte jättehög. Dessutom hade jag ångest varje dag över mitt liv. Men jag hade en lärare som jag älskade och som ställde massa krav på mig. 10 år senare återvänder jag som lärare och med hopp! Och jag va sååå imponerad! Uppgiften var att gestalta ett politiskt engagemang i keramik, vilket de hade gjort med råge! Att det helt randomly får plats med så många feminister, djurrättare och smarta personer i en och samma klass känns nästan omöjligt. Och dom här personerna är inte jättegamla. Men så smarta!
Studenternas arbete handlade bla om minkuppfödning och den tortyren minkarna lever i. En annan tjej tog upp olagliga aborter och gjorde ett fantastiskt stickkit med stickor och garn, med en tillhörande bok om ämnet, allt i keramik! Sexuella övergrepp, samhällets skuld vid våldtäkt och hatet mot Putin och OS avhandlades. Jag tyckte att systerskapet fanns i varenda redovisning. Till sist fikade vi med veganbullar och serverades the ur en thekanna som tog upp konflikten i Centralafrikanska republiken. Allt var smart, rörande och jag lärde mig massor. Diskussionerna var på hög nivå, jag kunde luta mig tillbaka och lyssna och bara njuta. Jag kände verkligen hopp inför framtiden, och att skolan utvecklats. Och min gamla favoritlärare som också är en grym konstnär, Cilla Darle jobbar som rektor där ett år nu. Här har vi en som gillar att bli förvånad. Jag alltså!
