Detta med träning är

Kakan 12:40 17 Jan 2013

Ja halloj. Jag och Julia Frändfors aka boss på Vita Baren på Spyan lovade er en träningsblogg. Alltså inte en blogg om hur mycket jag tar i triceps eller bröst eller hur länge jag sprang på löpbandet. För det första finns sådana bloggar, och jag är ganska ointresserad av att skriva om sånt, kan inget heller riktigt. Jag tycker också att när vi pratar om träning måste tala om all jävla skit som ligger bakom och som kommer till, speciellt när det handlar om kvinnor och våra kroppar. Frändfors och jag gick till Friskis i Hornstull och körde lite workout, efteråt satte vi oss ner och stretchade, samt hade oss ett litet snack om våra funderingar kring det här med att träna och bli svettig.

K- Jag har en automatisk panik till träning, att det ingår i min könsroll att jag måste va fräsch, härlig, smal och sund. Jag måste ta hand om min kropp, jag som är tjock. Jag måste verkligen ta hand om min kropp. Och jag har blivit väldigt; jag vill inte, fan skit i det samhället, jag får väl göra vad jag vill med min kropp, jag får panik inför att träna. Hur känner du?

J- Samma här. Jag har inte panik inför att jag inte kan prestera, jag kan springa. Men min panik är att folk kommer titta på mig på gymmet, att alla kommer tycka att jag är klumpig, att alla e så jävla fit och ba; men gud är detta första gången du tränar, har du börjat träna NU?

K- Är det första gången du är på gym då?

J- Ja men typ, andra eller tredje. Jag har ju rört på mig innan, men med dans och ridning, men det räknas ju inte.

K-Jo.

J-inte riktigt. Det är mer status att gå på gym.

K-Vad va det för dans?

J- Jazz! (båda skrattar till)

K- Jag gick också på dans när jag var liten, tills en tjej som jag dansade med skrek i duschen, "Asså Karin du e så jävla tjock". Då slutade jag. (Julia skriker till)

J- Det har jag lika mkt panik över, att stå i duschrum med 50 personer. Jag hatade det när jag var liten, jag skolkade alltid från gympan. Hatade prestationerna i att springa 60 meter och sånt. Jag kom alltid sist.

K- Jag kom också alltid sist, men hade inga problem med duschen.

J- Men du är ju nakenperson.

k- Ja det är jag men jag spelade ju handboll i 13 år och då fanns det liksom inga alternativ.

K- Mina ätstörningar eller vad en kallar det för har ju aldrig varit anorektiska, dom har mer varit att jag hetsätit och tröstätit. Och när jag började med min lchf-”diet” var jag rädd för att det skulle fucka upp mig, men det har bara blivit bättre. Jag måste äta ordentligt och ofta och mycket. Det är sund och den dieten förutsätter att en äter. Jag gör ju inte det för att gå ner i vikt, även om jag nu gör det och det är skönt på några sätt, men mest gör jag det för att det funkar bäst för min adhd. När en tar bort kolhydrater (som blir till socker) lugnar det min hjärna. Eller det hetsar inte min hjärna som mitt tidigare kolhydrat och sockerintag gjorde. Det är liksom ingen bra kombination.

K- Har du haft ätstörningar?

J- Ja lätt, många olika yttringar. Jag har aldrig haft ätstörningar där jag tränar och springer och bränner kalorier. När jag bodde i USA räknade jag kalorier, jag åt så lite som möjligt.

K- När du bodde på den där ranchen?

J- Ja. Då jobbade jag så mycket med kroppen också.

K- Var detta ngt du uppmuntrades till av någon i din närhet?

J- Ja, hon jag jobbade för, hennes dotter hade störd bulimi. Hon tuggade på en chokladbit och spottade ut den. Hon gjorde så med all mat. Hon brukade köpa tårta, så åt vi den ihop och efter det sa hon; nu ska vi kräkas upp det!

K- Gjorde du det också då?

J- Ja det har jag gjort. Men inte på den nivån att jag behövde söka hjälp, utan mer, ok då gör jag väl också det.

K- Men hur många tänker egentligen att dom måste söka hjälp?

J-Jag tänker att ätstörningar är som andra beroendesjukdomar, som tex alkoholism i den bemärkelsen att en hela tiden tänjer på gränserna och normaliserar ett beteende, och sen gör människor i ens närhet likadan. Speciellt med ätstörningar som är vår tids folksjukdom, men eftersom den mest drabbar kvinnor får den inte uppmärksamhet eller tas på allvar. Det är så vanligt att kvinnor är förslavade under den sjukdomen och blir pacificerade. Tänk på allt vi hade kunnat göra om vi inte skulle tänka på vad vi åt hela tiden, och den ångesten det ofta innebär att kontrollera det.

K- Hur tänker du på sambandet mellan träning och tänka på vad en äter?

J- Jag tror att om en nån gång har haft en ätstörning så kommer du alltid ha kvar någon slags ätstörning, eller en fuckad relation till mat. Och det får en tänka på när en tränar. Att en inte tränar för att bli smal, som en annan sorts störning, som ortorexi (personer som är fixerade vid en ”hälsosam livsstil”, tex av att träna mycket eller äta nyttigt, min anm). Det är ju en störning som är väldigt utbredd just nu, men som folk inte ifrågasätter, utan att det bara är status att träna mycket. Att det bara ses som att en tar hand om sig själv.

K- 2012 kändes verkligen som ett chockträningsår. Många i min närhet började springa och skaffa snygga och dyra träningskläder, personer som en kanske inte förväntade sig göra träningen till en sån grej. Mona Masri skrev ju en fantastisk artikel om träning och klass i Sydsvenskan (läs den HÄR) som ja tyckte satte fokus på rätt saker. Om mat och mathållning har med klass att göra, så har ju träning också det i allra högsta grad. Jag tränar ju för att jag måste vara stark. Som keramiker sitter jag ofta väldigt oergonomiskt och bär tungt, eller sitter och gör samma monotona rörelse i flera timmar. Jag vill också va stark i vardagen. Nu känner jag ett väldigt självförtroende för att jag har börjat träna, jag längtar liksom till gymmet. Jag har ju spelat handboll i goda 13 år och efter jag slutade med det har jag svårt att hitta ett normalt förhållningssätt till träning och min kropp. Innan gick jag till träningen några gånger i veckan, plus match, allt gick av bara farten. Sen stod jag där utan några andra referenser och tränade ingenting alls. Jag tyckte också att jag kunde unna mig själv att inte träna eftersom jag spenderat varje vecka sen jag var 7 år gammal med att träna och träna, föra träningsdagbok, styrketräna varannan dag och leva med handboll. Sen ba; inget. Jag tycker det har varit svårt att hitta en bra balans mellan träning, min hjärna och ett förhållningssätt till att äta ordentligt. Men nu verkar det gå.

Julia och jag efter ett häääärlig pass!

 

jktraning.jpg

 

 

 

 

 

 

Gilla:
upp
76 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

10 kommentarer

  1. Bild för Mickan
    Mickan

    Åh snälla Kakan,
    fortsätt skriv om Julias och dina sköna samtal om träning. Har just kommit igång med gym och sånt men fick världens dipp igår när jag insåg att mina gymshorts låg i tvätten och jag skulle tvingas att ta tightsen istället, min röv och lår blir enorma i dom och psyket orkade liksom inte tänka alla de där positiva tankarna om att en duger som en är. Började lipa och en självhatsfest utav dess like förstörde hela min kväll.
    Så snälla fortsätt för ni gör iaf. min vardag lite lättare. Puss och kram

  2. Bild för Moa
    Moa

    Alltså hur bra inlägg?!?? SKITBRA! Så jäkla kloka tankar jag blir helt varm. Så himla skönt att läsa om sånt och höra vad andra tycker. Du är bäst kakan, på riktigt!

  3. Bild för karl
    karl

    äääääh, men det känns ju sa himla sömnigt att per automatik lägga ett kön pa dom där känslorna.
    Usch för san skit.
    Sa där känner ju alla, kvinnor har däremot patent pa att fa uttrycka att dom tycker det är jobbigt.

    Kan inte greppa det absurt stora behovet av att könspaxa stora problem.

  4. Bild för Anna
    Anna

    Jag känner igen mig SÅ mycket i det du skriver. Jag har också spelat handboll i 12 år och behövde aldrig då tänka på vad jag åt eller att det jag ens gjorde var träning, jag bara gjorde det. Mat var liksom enbart bränsle, inget annat. Sen kunde jag klämma en hel chipspåse vare fredag och vara smal som en sticka. Jag har ingen aning om hur stor en normal portion är för jag har alltid tagit för mycket. Jag vet inte hur man är "lagom" mätt för jag känner bara när jag är spymätt och likt dig så tyckte jag när jag slutade med handbollen att jag kunde få vila lite eftersom jag tränat konstant hela livet. Nu är jag inte överviktigt, jag är smal, men jag har en konstig relation till mat ändå. Dessutom funkar alla mina rutiner som bäst när jag tränar, mat,
    Sömn, duscha osv.

    Tack för detta inlägg! Love you!

  5. Bild för Carl
    Carl

    Bra förhållningssätt Kakan! Man ska träna för sitt eget välmåendes skull. Låter som att du har hittat nåt som funkar för dig. Kör hårt!

  6. Bild för patraskpatrullen
    patraskpatrullen

    du är på G till diabetes typ 2. å det gumman är inget att vara PK om.

  7. Bild för Brita Zackari
    Brita Zackari

    oj vad jag älskade det här inlägget. så viktigt snack. 

  8. Bild för tossa
    tossa

    Alltså det här inlägget är så himla bra men snällasnälla sluta vara med på att sprida myten om att det inte går att bli helt frisk från ätstörningar. Är som att vi kollektivt har accepterat den bilden bara för att kvinnor SKA bry sig om sina kroppar och det vore så obekvämt med en kvinna som var nöjd med sin kropp och åt utan ångest. Men det är klart det går att bli helt frisk, även om det tar tid och är tungt som fan. Jag hade aldrig orkat kämpa emot mina egna ätstörningar om jag lyssnat på alla som sa att det inte går att bli helt frisk.

  9. Bild för SannaMaria
    SannaMaria

    Jag hjärta Kakan! Du är bäst!

  10. Bild för maria berg
    maria berg

    OBS: det GÅR att bli frisk och fri från ätstörningar, det är verkligen ingenting en måste leva med för resten av livet! de som kämpar med sin sjukdom måste veta detta och kunna känna hopp, för att det inte går att bli frisk är en myt. (jag jobbar som regionansvarig för anorexi/bulimi-kontakt malmö och alla våra volontärer är ett levande bevis på att det går att bli frisk och fri! http://abkontakt.se)

Kakan <3 Baba Stiltz

Kakan 23:51 9 Apr 2014

baba.jpg

För snart två år sen bjöd jag in den här lilla gynnaren till PP3 och lät denna rennässanskonstnär förgylla hela etern. Eftersom jag själv tillhör den sorten tycker jag det är viktigt med spridning. Baba Stiltz kan ca allt när det kommer till musik, och kan han inte det, då spelar det ingen roll. För två år sen blev jag inbjuden till hans studentskiva.. ja redan då hade denna ungdom varit aktiv i några år. Fatta vad lyckligt lottade vi är som har Baba nära oss och hans musik bara ett klick bort. Asså verkligen bara ett jävla klick bort. Här e lite exempel. Ps han e såpass ödmjuk goding.

[embed]

[embed]

Jag vet att denna e gammal, men den e så fin och jag har lyssnat sönder den. 

Okej det var allt för mig och min kärlek till Baba. Sleep tight

Gilla:
upp
15 röster

I den bästa av tjejvärldar

Kakan 00:20 7 Apr 2014

pp460.jpg

hej nu är de dags för teater igen! Asså jag har liksom varit asrädd för teater, eller jag är det fortfarande. Jag tycker det är skitkonstigt hur människor pratar på scen, helt tydligt och överdrivet, men sen har jag liksom lärt mig att uppskatta vissa saker, och speciellt när det är gött och politisk, kanske tom roligt ibland.

Idag spelas "Radikal Vänskap" med Potato Potato på Storan i Göteborg:

I den bästa av tjejvärldar
En flickstorm har dragit in över miljonstaden och ingenting är sig likt. Allt DU trodde på har förändrats. Vi befinner oss i ett no mans land där det inte går att gå inomhus. Himlen har spruckit upp och ljuset skiner på flickorna. Allt är här och nu och samtidigt bortom. Bara det ineffektiva och okronologiska får plats.

På en strand leker tre aktörer med sitt aktörskap i värden, men går det att lita på intuition och visdom utanför sin egen personlighet? Hur känns det när allt inte är upp till en själv och vad händer när tanterna sjunger alla sanningar?

Tillsammans skapar de tre aktörerna andra omständigheter, eftersom radikal vänskap och drömmen om att vara nära är det väsentliga. Genom dans, färganalys, drömtydning, körsång, ASMR, tårar och basal omvårdnad undersöks en känslomässig logik som är större och viktigare än miljonstaden. Vi utgår från ett annat centrum och gestaltar en annan berättelse om livet.

Jag älskar ju kvinnoseparatism och sanerligen att prata om det, hela mitt examensarbete handlade ju om det. Vad det finns för koder, möjligheter och att slippa patriarkatet en stund. Så vad passar bättre än:

Samtal direkt efter föreställningen 

Under våren 2014 undersöker scenkonstkollektivet PotatoPotato femininiteters potential i konsten och livet! Detta för att hitta motaktioner till dagens kapitalistiska, linjära och effektiva samhälle. Vilka värden går förlorade i en maskulin erfarenhetsvärld? Kan lyssnande vara den coolaste egenskapen? Och hur viktiga är egentligen känslor? Vi vill skapa utopiska världar och framtidens feminism!

Deltagare
Kakan Hermansson, konstnär, feminist, programledare
Linda Forsell, regissör Potato Potato 
Tanya Charif, GUTs Angered. 
Samtalet leds av Johanna Palmström, chefredaktör tidskriften Bang. 
 

bild på mig. SKOJA.

Om ni bor i göteborg med omnejd så kom dit för bövelen, vi kommer få oss en fin föreställning och ett fint snack <3

let me paint yr neck

skarmavbild_2014-04-07_kl._00.11.44.png

 

 

Gilla:
upp
33 röster

tog en helt valfri lavett på kinden i lördags

Kakan 11:04 6 Apr 2014

Men snälla rara ni, ni MÅSTE gå och se Ett Uppror på teater tre. Aleksa Lundberg som regisserat pjäsen är ICKE dålig på detta. Det går inte att kalla sig feminist utan att kämpa för transpersoner. Tyvärr, a slap in the face men så är det. Vi är skyldiga att läsa på, känna till transpersoner historia och kamp för att kunna påstå att vi är feminister som kämpar för ett jämställt samhälle. Tro mig, det är absolut inte självklart i feministiska kretsar att kunskapen eller intresset finns, inte ens i hbtq-kretsar. Och om inte där, så verkligen inte i den "vanliga" världen.

Transpersoner är den grupp människor som utstår mest hat och kränkningar pga könstillhörighet, eller avsaknaden av kön, det finns ju intergender. När jag satt i publiken på premiären skrattade jag, grät (såklart dj gråtarn), blev så generad att jag gömde mig i den medföljande foldern, och viskade "förlåt" till Navid som jag tagit med mig. Men framför allt var jag stolt och kände min lilla tass knytas och sakta höjas i luften, för det där va en bit revolution. Visserligen på en liten scen, nånstans på söder, men fy fan vad historieskapande och gött! Gå och se den här uppsättningen, BUMS!!!!

uppror_for_webb_mindre.jpg

Ett uppror - The Transgender Version

Av Aleksa Lundberg och ensemblen
Ett teaterexperiment med mänskliga rättigheter i fokus.

Transpersoner står längst ned på samhällets hierkistege, och representeras sällan på film, teaterscener eller i den lokala matbutiken.
Staten vill fortfarande inte kompensera transsexuella som tvångssteriliserats vid juridiskt könsbyte.
Transpersoner som skaffar barn kan inte registreras som föräldrar ifall deras biologiska kön inte överensstämmer med det juridiska.

Listan kan göras lång.

"Ett uppror - The Transgender Version" är ett dramatiserat politiskt tal med inslag av scenisk gestaltning, koreografi och handbok i konsten att bli lesbisk.
Vi har den politiska lösningen för att skapa ett samhälle fritt från strukturen som förtrycker utifrån kön.

Gilla:
upp
21 röster

Till Emmy Matilda, om objektifiering och nakna kvinnokroppar igen och igen

Kakan 10:15 29 Mar 2014

EMMY MATILDA

 

Araki är en japansk fotograf som ofta använder sig av pornografiska och erotiska teman i sina bilden. Att kalla bondagebilden sexistisk är att förminska faktumet att kvinnor kan njuta av bondage - och att det är helt jävla OK. Hennes njutning är också uttryckt i bilden även om du inte kan se det Kakan, eftersom det finns många olika sexuella uttryck. Shibari (en specifik typ av japanskt bondage) är också en konstform och utan att veta något om dess historiska och kulturella referenser är det både etnocentriskt och sexuamoraliskt att avfärda fotografier av shibari som "kvinnoförtryck". Suck.

 

 

Emmy Matilda!

Jag tänkte på detta, ditt argument när jag gjorde detta fräcka och humoristiska blogginlägg. Din kritik är befogad och jag håller med. 

Det du måste tänka på är att jag har gått in på auktionssiter och fått dessa verk presenterade för mig rakt upp och ner, en efter en, nakna kvinnor en efter en efter en. Utan kontext och det är det som är kärnan i detta, det finns ingen bakgrund, det finns ingen historia på dessa snabba klick. DU VET att Araki är en japanska fotograf som använder sig av pornografiska teman i sina bilder. Du kan se bilden på det sätt du vill, med dina erfarenheter av porr och dina åsikter om porr. Det kan inte alla. Alla har inte en referens till shibari, vem sitter inne på det kulturella kapitalet för att veta om att den "konstformen"? Nä, alla tycker inte att porr och bondage är konst. Jag vet att det finns tusentals kvinnor som älskar bondage, jag är inte en motsträvande sexhatande feminist, tvärtom. Men jag tänker inte på mig själv, utan på andra, på kvinnor som har dåliga erfarenheter och framför allt på de som inte har några erfarenheter eller kunskaper alls. Och slutar rätten till kritik där, bara för att Araki är en konstnär som ofta använder sig av dessa teman? Wow, en till man som porträtterar kvinnor och deras sexualitet. DET är problemet i alla världar, den riktiga och i konstvärlden. 

Och framför allt tänker jag att den nakna kvinnokroppen ALLTID figurerar utan innehåll, kontext eller förklaring. Att dessa kroppar alltid är ett objekt. Den manliga blicken finns överallt, på stan, på bukowskis, auctionnet eller i sängkammaren. Jag tycker inte det finns en motsättning i att kritisera NORMEN av hur kvinnor porträtteras, och hur kvinnokroppen porträtterats rent konsthistoriskt. Och i detta sammanhang blir det svårt att skilja Araki från andra konstnärer, kvinnan från andra nakna kvinnor. Rakt upp och ner, naken och alltid till salu.

Gilla:
upp
53 röster

Hej, har ni lite sexistisk konst? Javisst, kom med här!

Kakan 00:55 26 Mar 2014

- Ja goddag, jo jag sökte ju efter lite sexistisk konst.

- Ja, men va kul! Är det nåt speciellt ni letar efter?

- Nä jag bara kollar rent allmänt.

- Här har vi en riktigt härlig, gammal klassiker. En Anders Zorn. Han är toppen på det där med vanlig vardagssexism. Titta här hur han bara överrraskat den här nakna kvinnan i vassen efter hennes bad. Härligt va? Tycker du inte han fångat hennes rädsla i ansiktet, bara genom en liten torrnål?!

skarmavbild_2014-01-04_kl._00.21.59.png

- Jo visst, den är fin och så. Men jag är nog ute efter nåt lite mer djärvt. Kanske mer modernt.

- Du tänker så. Låt mig kika.

skarmavbild_2014-03-25_kl._13.37.18.png

- Vad gillar du den här då? Hon har ju den där riktigt tomma blicken, det är det många som gillar idag märker vi. Sånna går dyrt nu på auktionshuset. Sen visar hon ju inte händerna heller. En riktigt passiv liten tjej det där.

- Nja. Asså jag hade nog tänkt mig ännu mer modernt. Plus hon är ju inte rakad.

- ok. Men vad tror du om denna då?

skarmavbild_2013-12-22_kl._23.19.50.png

- Titta va, vilken skönhet. Och hoppsan, bara i ett par trosor. Vem kunde ana.

- Jo, men här börjar det likna nåt. Har du några fler av honom?

- Absolut, titta här, här har vi en pigg tjej. Pigga och ungdomliga bröst. Dom ser nyfikna ut, som man ju gillar. Och här är det också nåt med blicken. Drogad eller bara uttråkad, haha, ja den som visste!

skarmavbild_2013-12-22_kl._23.19.29.png

- Nja... Alltså jag gillar stilen. Men hon känns... för påklädd på något sätt.

- Jo, men visst gör hon. Men titta här då.

skarmavbild_2013-12-22_kl._23.18.55.png

- Vilken fin tjej va? Och här tar hon ju av sig, men visar inte allt. Inte för horigt, nä precis. Man vill ju ha lite kvar att fantisera om eller vad säger du.

- Jag gillar blicken och leendet. Det syns ju att hon är kåt liksom. Men det är fortfarande lite för oskuldsfullt.

- Då tror jag att jag vet vad du letar efter.

skarmavbild_2013-12-22_kl._23.18.11.png

- Här har vi en tjej i samma serie. Det fantastiska här är ju att hon vänder bort huvudet. Som att hon kollar bort mot ett ställe dit hon aldrig kommer komma. Nä vet du, här ligger hon med sin underbara vita hud, tjejen är inte mer än 18, och bara din. Skönt att inte behöva se några stirrande ögon va? 

- Underbar!! Precis det där uttrycket vill jag ha, men jag känner inte det där lilla extra tyvärr.

- Vad tror du om denna då, kom precis in! Väldgt populärt med svarta, nakna kvinnor, exotiskt. Och äpplet va! Vilken symbolik!

 

skarmavbild_2013-10-30_kl._23.55.26.png

- Nä, hon är för långt bort, jag vill känna mig nära om jag ändå betalt för henne.

- Ok ok men då går jag ner på lagret. Kommer strax.

(det går sex minuter bara)

- Jo denna är faktiskt en av mina favoriter. Kom in för några månader sen, men pga priset är den svårsåld. Inga problem för dig visserligen.

skarmavbild_2014-02-10_kl._18.47.23.png

- Ja, hon är ju visserligen kurvig och det har jag hört är inne nu. Men en musicerande kvinna... nä, jag gillar inte aktiva kvinnor. Hon är vacker, visst, men min kvinna ska inte hålla på med musik. 

- Jag förstår, just det här med aktiv och passiv är ju verkligen en grundläggande lag inom attraktionens alla spel. Kvinnor är ju undergivna av naturen. Den här då? Den är ju så fantastisk, just samtida fotokonst slår ju stort nu. Och att hon inte ens har fått ett namn tycker jag är så underbart. "Bunden Kvinna". Kan det bli mer spännande? Härligt att ha i sovrummet och visa var skåpet ska stå.

skarmavbild_2013-10-30_kl._23.58.08.png

- Ja, den är stark, men jag har aldrig gillat blommor.

- Nä, det förstås. Det är tongivande i den här bilden det håller jag med om. Men om du gillar fotokonst kan jag tipsa om denna!skarmavbild_2013-12-22_kl._23.22.53.png

- Oj så grann. Vilken kvinna, knappt 15 fyllda va? Jag är mycket förtjust i denna sortens bild. Som liksom talar sitt egna språk. Inga frågor behöver ställas, alla förstår varför han är där, bakom, och hon sitter där naken och visar upp sin lilla flickekropp. Men jag är trots allt ute efter en lite mer samtida tror jag.

- Vad gillar du konsthantverk? Vi har denna läckra skulptur. Vad säger du, tolv cm naken dam på död tiger. Man ser hur hon riktigt njuter framför brasan innan jägaren ska komma och bestiga henne. 

skarmavbild_2014-02-10_kl._18.38.38.png

- Ja den är ovanlig det må jag säga, men brons har aldrig varit min grej. Du råkar inte ha... flera kvinnor på samma bild om du fattar vad jag menar..?

- Jojo! 

skarmavbild_2014-01-04_kl._20.54.41.png

- Fantastiskt! Men jag tänkte på en sak, nu när jag ändå är här, du har inte något lite mer rasistiskt? De vore ju så dumt att inte fråga när vi ändå tittar så noga.

- Kära vän, självfallet. Den här oljan är väl läcker va, raser som möts i vattnet brukar vi skämtsamt kalla den.

skarmavbild_2013-12-25_kl._13.26.48.png

- Den här lite för naivistisk. Hr du nåt mer, något skarpare?

- Då vill jag gärna dra upp detta, mitt ess! Tänk va; djungel, savann, Afrika, där möts det svarta paret, han är djurisk. Kraftfullt, inte sant? Och då är det så rättvist att en ryss målat den, som säkerligen varit där på safari och upplevt allt på riktigt.

skarmavbild_2013-11-26_kl._00.49.10.png

- Underbar. Verkligen stark, jag håller med. Men jag är nog ute efter nåt yngre. Kvinnan ser lite för gammal ut.

– Men gosse, tala ur skägget, varför sa du inte det tidigare? Här har vi henne. Ung som en nyponros, stängda ögon och nykläckta bröst. Och fortfarande det där lilla flickansiktet som vi gillar. Vad säger du, är du nöjd?

skarmavbild_2014-02-10_kl._18.45.14.png

- Ja, här har vi den. Rasism och sexism i ett, och så lite pedofili. Sammanfattar konsten i ett grafiskt blad. Underbar! Förresten. Du har inget bord?

- Jodå, jag slänger i det gratis!

skarmavbild_2014-02-10_kl._18.48.52.png

Gilla:
upp
89 röster

Koola och smarta studenter på Nyckelviken

Kakan 11:54 25 Mar 2014

Förra veckan jobbade jag på min gamla skola Nyckelviken på Lidingö. Jeeez Louise jag hatade att gå där.

Det var skitdyrt och kvaliteten på undervisningen var inte jättehög. Dessutom hade jag ångest varje dag över mitt liv. Men jag hade en lärare som jag älskade och som ställde massa krav på mig. 10 år senare återvänder jag som lärare och med hopp! Och jag va sååå imponerad! Uppgiften var att gestalta ett politiskt engagemang i keramik, vilket de hade gjort med råge! Att det helt randomly får plats med så många feminister, djurrättare och smarta personer i en och samma klass känns nästan omöjligt. Och dom här personerna är inte jättegamla. Men så smarta!

Studenternas arbete handlade bla om minkuppfödning och den tortyren minkarna lever i. En annan tjej tog upp olagliga aborter och gjorde ett fantastiskt stickkit med stickor och garn, med en tillhörande bok om ämnet, allt i keramik! Sexuella övergrepp, samhällets skuld vid våldtäkt och hatet mot Putin och OS avhandlades. Jag tyckte att systerskapet fanns i varenda redovisning. Till sist fikade vi med veganbullar och serverades the ur en thekanna som tog upp konflikten i Centralafrikanska republiken. Allt var smart, rörande och jag lärde mig massor. Diskussionerna var på hög nivå, jag kunde luta mig tillbaka och lyssna och bara njuta. Jag kände verkligen hopp inför framtiden, och att skolan utvecklats. Och min gamla favoritlärare som också är en grym konstnär, Cilla Darle jobbar som rektor där ett år nu. Här har vi en som gillar att bli förvånad. Jag alltså!

Gilla:
upp
44 röster

Se konst

Kakan 10:33 23 Mar 2014
Åk till Gustavsbergs konsthall och till Artipelag. Där visas två riktigt bra utställningar just nu. Gustavsberg visar som sig bör real konsthantverk. På artipelag visas samtida foto med bla min favoritfotograf Aida Cheheregosha I love her!!!!
Gilla:
upp
21 röster

SO FUCKIN READY TO MAKE NICE (plus pappa gästbloggar)

Kakan 22:32 18 Mar 2014

Nä nu! Nu ska ni få höra om gårdagens känslostorm och totalupplevelse. Alltså en total upplevelse, gråt, rysningar och jubel. 

​I julas gav jag min käre far ett stycke upplevelse dvs DU OCH JAG SKA GÅ PÅ DIXIE CHICKS 17 MARS (WOOHOOO). Jag var outgrundligt nöjd med denna julklapp samt den medföljande julklappslimericken:

Tre sjungande könor från Dallas

Fick många känslor att framkallas

Dom sa blä och usch

Till en krigande Bush 

Och nu får dom far och dotter att sammankallas

 

Också en väldigt nöjd far (lägg märke till det egenmarmorerade pappret):

img_8406.jpg

Förbandet var liksom inte så peppat, jag ska inte ljuga. Och det fanns inte utrymme i all min iver för ett medelbra stycke precis innan jag skulle få se Dixie Chicks. Sen kliver dom på helt casual och odramatiskt och så bara är det igång. Natalie Maines, denna överkvinna, hennes pipa och låt oss tala om hennes flatfrilla! Min pappa ba; ja jag trodde hon var family (= ett av orden för hbtq-person i vår familj). En kan ju önska. Emily och Martie var lite mer anonyma, eller faktiskt ganska mycket. Dom står och fiddlar på, systrarna kan ju örti instrument. Banjo, dobro, mandolin, fiol och gitarr. Dobro är ju ett overkligt instrument som låter ljuvligt. Denna bluegrass och country låter sig icke lämnas opåverkad. Det går ca 10 sekunder och sen gråter pappa, och jag darrar till i underläppen strax efter. 

Ni måste förstå Dixie Chicks i mitt liv. Hela min barndom präglades av country och bluegrass, det var bara en helt vanlig grej. Men när jag blev äldre och själv började lyssna på rap tyckte jag det var pinsamt med vad vi lyssnade på hemma. Lagom till att jag blev "vuxen" släppte jag det thank god och började gå på konsert med mina föräldrar. Första gången jag bjöd pappa på öl var på KB i Malmö när vi såg Steve Earl. Dixie Chicks har alltid funnits med.

När jag flyttade till Stockholm för goda 11 år sedan började pappa skicka blandskivor till mig med sorglig country på. Varje skiva hette "Åh Dagny", namngiven efter en kvinna pappas moster jämt grät över när pappa var barn. Vem hon var framkom aldrig. Åh Dagny spelade över på kassettband (jag var crust 2003 och freestyle va ok då), och där satt jag på Nyckelviksskolan och drejade, lyssnde på brustna hjärtans ballader och grät. Den absolut värsta bästa låten var Traveling Soldier, om ett ungt och snabbt kärlekspar som hastigt skiljs åt, han till Vietnam och hon kvar i småstaden. Ja ni förstår ju själva att den här historian inte har ett gott slut. Dock en typisk DC-låt; politisk, sentimental, powerful och vacker så huden smärtar av gåshud.natalie-maines-review.jpg

Såhär tycker pappa:
Förra årets bästa julklapp. Fullsatt i en rätt metalliskt tråkig lokal (Waterfront). Anna Stadling med band inleder med fina låtar - fördomsfullt tänker jag att detta är typisk svensk nutida musik (t o m en låt i 3/4 takt!). Sen brakar det loss: Maines, Robison och Maguire! Några tårar redan vid Wide Open Spaces - för tidigt tänker jag. Låtlistan levereras med precision. Vackra stämmor och ett band som inte håller igen. Till slut kommer Travelin' Soldier (mer näsduk) och Not Ready to Make Nice. Värmlänningarna framför oss nickar stumt mot varandra och ler lyckligt. Dä ä bare å hôlle mä! 


triple.jpg poj.jpg
scen.jpg

Pappa och jag varvade med hans näsduk, tårarna rann och jag tröttnade inte en enda sekund. Natalie är så kool, äger ut hela scenen och sjunger med en pipa utan dess like. När dom tackat för sig vet jag att nu kommer det, nu kommer mina låtar. Så stegar dom ut och börjar på första tonen; two days past eighteen, he was waiting for the bus in his army green... Nej nu. Nej nu grät jag liksom rakt ut, som om jag var ledsen, inte lite "rörd" utan rakt ut fulgrät. Efter det spelar dom Not Ready To Make Nice. Då står alla i publiken, goda 1500 personer upp och sjunger med, jublar och dansar. Jag kände mig just då noll procent skeptisk till frikyrkor och deras nästintill transupplevelser i kyrkan. Och jag är ändå troende, som motsatt mig detta. Om det känns så gott vill jag liksom uppleva det jämt. Not Ready To Make Nice har ju onekligen fått en ny betydelse för mig efter Jills Veranda. Det är ett fuck you till Miss Key och alla som hatar, trakasserar, misstror och mördar hbtq-personer. Till den kristna högern i USA och till Sverige, där vi låtsas att allt e så jävla bra. Det var liksom hela min revansch efter att ha blivit pissad på pga att jag är homo.  Det var inte tråkigt att få höra den live och vråla med. Det var så skönt och jag är så glad att Dixie Chicks finns och att dom gjort det dom gjort, att dom skämts över Bush och kritiserat USAs krigsföring. Jag känner mig så tacksam, för människor som förändrar countryscenen, som Chely Wright. 

Idag har pappa, Fille och jag varit på Millesgården och sett Man Ray. Se inte den utställningen den var skitdålig och tråkig och det borde ju inte förvåna någon med tanke på att män sällan gör bra konst. Det enda roliga va att Lee Miller var med. Vi har cruisat runt och lyssnat på Traveling Soldier och gastat "det är klart att han inte kommer tillbaka det fattar väl vem som helst?!" och gråtit lite till. Lika stort som att se Dixie Chicks var att se min gulliga pappa så glad och njuta av konserten, kolla så fint och ivrigt han fotar. 


gulligapappa.jpg

Millesgården
milles.jpg

Nu ska jag sova och tänka på en ljus framtid. Sen upp igen imorn och krossa allt.
 

Gilla:
upp
68 röster

nu blir det nytt o fräscht

Kakan 16:38 17 Mar 2014

Nä men det har ju varit lite tyst här om en säger. Två veckor i de Västsahariska lägren gjorde mig helt matt. Dagen efter jag kom hem satt jag ensam i min lägenhet och jobbade. Mailade lite, men satt mest och bara stirrade rakt ut. Kändes som jag levt genom en twillight zone, eller tände av på nån drog som inte ens finns. Senia hade varnat oss för att vi skulle få ångest och känna oss tomma när vi kom hem, men jag trodde verkligen att det var lugnt. Jag trodde problemen skulle vara att komma till lägren, att få en chock där och att det skulle behöva bearbetas på plats. Men det fanns inte tid för det, i drösen av intryck som pregades in i mig varje dag. Men när jag kom hem kändes det märkligt.

Men nu en vecka efter funkar det. Och min pappa kom precis hit och vi ska gå på Dixie Chicks ikväll. Fatta dom e liksom här skitnära nu!!

Och Lorre ska släppa ett eget album som Vito producerar. Det är en present. Kolla här:

 

 

Gilla:
upp
30 röster