(Detta är en text av Beldina som huserar på Kakans blogg denna vecka)
Det jag främst har försökt att pålysa under veckans gång är; varför kan man inte klä sig för sig själv och inte för alla män? Ändå fick jag en kommentar tidigare: “Twerka har inget med hudfärg att göra, alla med stor bak kan få till en bra twerk, däremot jävligt trashigt och absolut endast för att göra männen till lags”
För dig som inte vet är twerking en typ av dans där en individ, vanligtvis en kvinna, dansar till musiken på ett sätt som involverar höftrörelser och en lågt hukande hållning. Även om termen verkar vara av osäkert ursprung härstammar det från Västafrika innan det kom att bli ett kommersiellt utryck i västvärlden och USA. Twerking kanske inte har samma tekniska djup som balett, eller ses som en dans värdig nog att få stipendium för, men när det utförs på rätt sätt krävs enorm skicklighet och fysisk styrka. Jag menar, du kan inte bara komma in, böja dig ner och börja köra... Det krävs övning, även Miley Cyrus var tvungen att börja någonstans. För de omedvetna, det finns alla möjliga muskler som rör sig, samordning, rullning av vrister och knäböj, vilket händer när du ska försöka twerk it.
Från ett västerländskt perspektiv tolkar vi twerking som sexuellt, skandalöst och kontroversiellt. Men när du placerar det i sitt ursprungliga sammanhang kommer du att inse att det är ett kulturellt uttryck av glädje, där dess funktion i första hand är högtidlig snarare än för sexuella provokationer.
Det twerkas under ceremonier som släktträffar och bröllop, det är inget skandalöst med det, det var helt enkelt bara att dansa. I grund och botten är twerking inget nytt. Dess utbredning kan tyckas plötslig, men mainstreammedia är bara ikapp till något som funnits i svart global kultur i decennier. Och nu, tyvärr, har “twerking” blivit stämplat som en fetish från något ghetto.
Jag kan inte twerka avancerat som tjejerna i dagens YouTube-videor, men jag älskar att skaka A$$. Jag gör det mest hemma, när jag lagar mat eller städar och när “”Bandz a make her dance” kommer på radion eller på klubben. Men jag vickar också lätt på min svans när jag hör goda nyheter, en naturlig reflex :) Att växa upp ständigt medveten om att jag inte ser ut som alla andra tillbringade jag en stor del av min tid med att förneka mitt utseende och afrikanska rötter. Men jag är lite äldre nu och alltmer bekväm i min hud. Generellt är de flesta av dessa danser ofarliga och i själva verket kan jag verkligen respektera och uppskatta allt som handlar om att uppmuntra svart egenmakt och upplyftande av jämställd jämlikhet inom könen lika väl som mellan de två.
Det är omöjligt att "bli svart" via beteende och om det fanns något sätt för att bli det, är jag säker på att inte t ex Miley skulle genomgå den. Det skulle innebära att hon skulle utsättas för systemets fördomar som kommer med att vara färgad – det är alltför tungt och inte roligt. Istället plockar Miley de delar av svarta kulturen som passar hennes agenda och kittlar hennes smaklökar, men så småningom kommer hon att bli uttråkad.
